Vesuvius – dag 18

Publicerat 9 oktober 2025 av Mikael Rova

Dagen till ära hade vi bokat en tripp upp på Vesuvius – jag menar, det vore ju dumt att inte besöka vulkanen när vi ändå är på plats. Sagt och gjort – 700 kronor fattigare hade vi nu biljetter till bussen som skulle ta oss till Vesuvius, samt inträdet till själva vulkanområdet. Bussen skulle ta oss nästan hela vägen upp – bara 200 meter kvar till toppen, enligt guiden. Det som inte framgick var hur &%¤%# brant den där backen var! Dessutom slingrade den sig upp i ett zigzag-mönster. Och så ska tilläggas: det var bara en vecka sedan vi låg däckade i feber efter en envis förkylning – och nu var vi alltså på väg att bestiga en vulkan. Hur sjukt är inte det?

Resan började på campingen, där vi blev upphämtade av en minibuss som tog oss till mötesplatsen, cirka två kilometer bort. Där bytte vi till en större buss tillsammans med ett gäng andra vulkanentusiaster som också skulle upp till toppen. Färden började i ett typiskt italienskt hetsigt tempo ut mot Vesuvio. Det var längre än vi trott – trots att vulkanen såg så nära ut från campingen. Själva bussfärden blev en upplevelse i sig: bra fart uppför, smala serpentinvägar med 180-graderskurvor, och möten med bussar, bilar, motorcyklar, cyklister… ja, alla möjliga fordon som var på väg både upp och ner.

Trots att körningen kändes smått livsfarlig måste jag säga att förarna hade stenkoll. De visste exakt var de hade både sitt eget och andras fordon. Väl uppe klev vi av bussen – och herregud vad kallt det var! Svinkallt! Jag stod där i shorts och luvjacka med en t-shirt under och tänkte: Ge mig mössa och vantar, tack. En envis, isande vind blåste från alla håll.

Annika drog iväg som en gasell så klart, medan jag redan efter 20–30 meter kände att det här skulle bli tufft. Men jag tänkte: jag kör på, så får vi se hur långt jag kommer. Steg för steg, ibland långsammare än en snigel, kämpade jag mig uppför den branta stigen – som för övrigt var så bred att man hade kunnat köra bil där! Min plan från början var att gå så långt jag orkade, och om jag mötte Annika på vägen ner skulle jag vända. Men eftersom jag mötte henne på toppen, så slapp jag gräma mig över att vara “så nära men ändå inte”.

Jag fick stanna ofta för att känna efter: hur går det, orkar jag, andas jag okej? Inte så konstigt att det tog på krafterna, med tanke på att jag hade feber så sent som i lördags. Jag blev dessutom omkörd av en hel del pigga pensionärer, men vad gör det! Utsikten hela vägen upp var fantastisk, så jag passade på att ta en hel del bilder under mina pauser. Den sista sträckan var både lång och brant, och där var jag faktiskt nära att ge upp. Men så hörde jag ett samtal bakom mig – någon som var på väg ner berättade för en annan att “nu är det bara 140–150 meter kvar, sen kommer en toppstuga och det blir flackare.”

Japp – på’t igen! Tre stopp senare stod även jag vid toppstugan. Där blev det fruktpaus och vatten, och jag satt länge och bara njöt av att ha tagit mig dit. Efter vilan fortsatte jag uppför, men nu var det betydligt flackare, så jag kunde till och med öka tempot lite. Då mötte jag Annika – hon hade redan gått hela vägen runt kratern, fotat massor och var på väg ner igen. Hon såg faktiskt lite förvånad ut när hon mötte mig där uppe, haha!
Tjurskallen vann idag.

Vesuvius var ju självklart mäktigt att gå på, det är ju en levande vulkan som hade sitt senaste utbrott 1944. Vi såg att det rök lite här och var inne i kratern, men geologerna har full koll på aktivitet så det är ingen fara att besöka. Vid toppstugan så såldes det varm choklad á 3€ koppen. Fanns även en liten restaurang med pasta och pizza såklart. WC lämnar jag därhän, äckligare ställe har jag väll sälan besökt. Fattar inte hur folk kan lyckas med att grisa ner något så fullständigt. Där bussarna släppte av oss så är det ju självklart en del turiststånd som säljer allehanda krims krams från Vesuvius. Lavastenar, tröjor, smycken etc, men det är rätt ok säljarna är inte speciellt påflugna utan ett nej är ett nej!

Se hela filmen det blir tight!

Pompei – dag 17

Publicerat 7 oktober 2025 av admin

Idag var det dags att besöka Pompeji.
Vår camping ligger bara cirka 200 meter från huvudentrén, så det var ingen större ansträngning att ta sig dit. Vi hade bokat biljetter redan igår via nätet och skulle få dem i en app, bara vi laddade ner den. Sagt och gjort – biljetterna dök upp precis som de skulle, så allt verkade vara i sin ordning.

Vi promenerade över gatan för att lösa in biljetterna, men där började det hela bli lite rörigt – på klassiskt italienskt vis! Vi fick veta att det fanns ett biljettkontor där man, mot uppvisande av bokningen, kunde hämta ut sina riktiga pappersbiljetter. Efter en del irrande och letande hittade vi till slut rätt kiosk. Vi köade i högst fem minuter och när det blev vår tur tog receptionisten mobilen för att kontrollera bokningsnumret.

Och här kommer det roliga: jag hade alltså fixat hela bokningen och betalningen online, men hon satte sig ändå med en stor bunt pappersbiljetter och började leta upp våra två manuellt! Till slut fick vi våra biljetter – på riktigt papper. Ja, Italien i ett nötskal!

Pompeji var betydligt större än vad vi föreställt oss.
Det är mycket mer än de förkolnade kropparna man brukar se på bilder. Staden Pompei är enorm och var faktiskt den näst största i Romarriket efter Rom själv. En blomstrande hamnstad som handlade med hela världen. Det finns hur mycket som helst att se – vi gick gata upp och gata ner och fotade massor. Jag kommer lägga upp bonusbilder när jag får bättre uppkoppling.

Överallt syns spår av att detta var en rik och kulturellt avancerad stad. Väggmålningar, mosaiker och ruinerna talar sitt tydliga språk om ett folk som levde med stil och stolthet.

Imorgon, onsdag, bär det av upp på Vesuvius.
Vi har bokat en bussutflykt som tar oss nästan hela vägen upp till toppen p Vesuvius, som ligger på 1 200 meters höjd. Bussen stannar vid 1 000 meter, och därifrån får vi gå resten av vägen. Det kan bli ganska ansträngande, särskilt eftersom vi nyligen varit förkylda, men vi ger det ett försök. Det vore ju märkligt att inte bestiga Vesuvius när man är bara 1,5 mil ifrån – man vet ju aldrig om man får chansen igen.

Just nu kör vi bara på husbilens inbyggda batteri. Jag lyckades nämligen bränna invertern innan vi åkte, så jag har ingen 220-voltsomvandlare – och den behöver datorns laddare. Därför skriver jag i blixtens hastighet just nu!

Ikväll tog vi en sväng till det som campingen kallade sin ”enklare mataffär”.
Det visade sig vara en stor och välfylld butik med det mesta man kan tänka sig – och lite till. Vi behövde bara komplettera med frukostgrejer som yoghurt och mjölk. På vägen tillbaka passerade vi en pizzeria och bestämde oss för att skjuta upp fiskpinnarna till imorgon.

Vi beställde varsin Margherita och, för en gångs skull, en karaff vin. När den kom in blev vi dock lite förvånade – karaffen var pytteliten! Vi hade förväntat oss minst en halvliter, men det som kom in såg mer ut som en liten mjölkkanna för finfika. När vi var i Kroatien för sex år sedan och beställde en karaff fick vi en hel liter – men så var inte fallet här!

På´t igen – dag 15

Publicerat 6 oktober 2025 av admin

Man kan säga att det börjar ordna upp sig, men vi är rätt slitna efter förra veckans och helgens sjukstuga. Vi knaprar Ipren och kör näsdroppar! Annika började känna sig krasslig redan på tisdag kväll, hade feber på onsdagen och var feberfri på torsdagen – men fortfarande snuvig och trött. Det gjorde att vi bestämde oss för att ta en extra natt i Rom innan vi drog vidare söderut.

Jag själv började hosta i fredags när vi körde till Sperlonga, en ställplats vi hade letat fram och som fick bli vår bas under helgen. Planen var egentligen att stanna två nätter, men det fick bli en extra natt även där. Jag hade exakt samma symtom som Annika, men låg ungefär en dag efter i förloppet. Väldigt märkligt – men nu verkar vi ha kommit igenom det värsta. Vi är fortfarande slitna och inte helt i form, men tillräckligt friska för att idag ta oss ner till Pompei! Så här efterår så åkte vi ju en hel del kommunalt i Rom så inte oväntat vi vart smittade av en bacill på tåg eller tunnelbana.

Nu måste jag bara få ventilera lite om den italienska trafiken och vägnätet. Att trafiken överhuvudtaget fungerar här är ett under, och att det inte sker fler olyckor är en gåta. Folk kör över heldragna linjer, korsar markerade zoner, gör omkörningar med tre i bredd, och motorcyklar kryssar vilt mellan bilarna. Det händer hela tiden att någon kör rakt ut framför en. Italienska bilister är, helt ärligt, en ren galenskap och en fara för sin omgivning.

Att sitta och prata i telefon på motorvägen verkar vara helt normalt, liksom att pilla med mobilen – eller flickvännen. Till och med omkörningar på heldraget precis bredvid en poliskontroll verkar vara helt okej. Polisen gör ingenting! Jag är verkligen less på den italienska trafiken, och vägnätet är inte mycket bättre. Idag körde vi drygt 14 mil, till största delen på enkelfilig väg med mötande trafik, och vägarna är rent ut sagt bedrövliga – fulla av sprickor, hål och ojämnheter.

När vi körde större delen av sträckan på motorväg var det dessutom skarvar var femtonde meter – babam babam babam – hela vägen. Till slut började jag undra om bilen verkligen skulle hålla ihop eller falla i bitar. Vägarna är så eftersatta, och till och med betalvägarna är i lika dåligt skick. Jag tänker ju att när man betalar för att köra motorväg, så borde pengarna gå till underhåll – men uppenbarligen inte här. Jag ser verkligen inte fram emot hemresan… åtminstone inte förrän vi kommit ut ur Italien.

MEN – trots sjukdomar och elände har vi det bra! Eller som Annika sa ikväll: ”Nu vet vi hur det är att vara sjuk i husbilen!” Vi har faktiskt aldrig tidigare varit så sjuka att vi blivit liggande, så det här var en ny erfarenhet. Samtidigt är det lite stressande när man är på semester och dagarna är räknade.

Vi stod kvar i Rom fram till i fredags och drog sedan vidare mot Pompei, där vi är nu. Vi sa att vi tar oss ut ur Rom, kör cirka tio mil och stannar – så får vi se hur länge vi blir kvar. Vi hittade en liten semesterort som heter Sperlonga, där det fanns en trevlig ställplats med all service man kan önska sig, bara ett par hundra meter från Medelhavet.

Igår tog vi vår första promenad ner till havet – och vilket hav! Vi var helt ensamma på stranden, det blåste rejält och stora vågor rullade in från havet. Så härligt att få känna havsbruset igen, det är verkligen något speciellt. Idag kände vi oss så pass pigga att vi körde vidare, och ikväll är vi som sagt i Pompei. Vi har bokat biljetter till imorgon, tisdag, för att gå in och titta på utgrävningarna. För mig har Pompei alltid varit ”byn som försvann i vulkanutbrottet”, men uppenbarligen finns det mycket mer att se.

Här är det lite lugnare än i Rom. Vi står på Camping Spartacus, bara 150–200 meter från huvudentrén till utgrävningarna – perfekt för två slitna sjuklingar! Vesuvio tronar i bakgrunden, ett mäktigt berg (eller vulkan) som verkar rätt stilla just nu, inte ens en liten rökplym har vi sett. Bästa var att vi hittade en stormarknad där vi kunde bunkra lite mat inför våra dagar här.

Ställplats i Sperlånga vårt sjukläger i helgen!

Och som svensk så avslutar vi med lite väder! Det håller i sig. Det regnade lite i lördags – eller var det igår? Jag har faktiskt tappat kollen på dagarna men tempen ligger på ca 21-23 grader just nu på dagarna. Helt ok för oss nordbor!

Vilodag – dag 14

Publicerat 4 oktober 2025 av admin

Annikas förkylning som jag trodde jag skulle slippa tog ett bra grepp på mig inatt 😵‍💫 så bloggen är stängd en dag eller två.

Closed, closed och closed igen – dag 13

Publicerat 3 oktober 2025 av Mikael Rova

Idag tog vi tjuren vid hornen och lämnade ett hetsigt och stökigt Rom. Annika är piggare, men det dröjer nog ett par dagar till innan hon är helt på banan igen.
Vi hade nästan gjort klart husbilen redan på torsdagskvällen, så det sista som återstod var att tömma gråvattnet (disk- och tvättvatten), vira ihop elkabeln och plocka ihop inne så inget far runt under färden. Det brukar ändå alltid skramla till av något vi glömt! Om inte annat så brukar alla sex lådor under diskbänken rasa ut och det låter rätt bra.

Jag har till och med gjort en checklista som vi går igenom snabbt innan vi startar, så vi inte glömmer något. När vi drog runt med husvagn hade vi en ovana att glömma trappan – den var lös och skulle tas in allra sist. En sommar glömde vi minst tre stycken på vår turné! Som tur var hade Biltema en billig modell, så det gick alltid att lösa, men det var rätt nesligt att komma på missen efter ett par mil.

Jag hade hittat en ställplats på en lantgård som verkade trevlig, så dit satte vi kursen. GPS:en var startad och programmerad, och vi rullade ut från campingen där vi stått i åtta dagar. Vi tvingades svänga höger ut eftersom ett räcke spärrade den väg jag egentligen ville ta. Efter bara 200 meter blev den röda kartlinjen plötsligt ljusblå… hmm, varför det? Vi insåg snabbt att vi nog körde in i en miljözon.
Shit, tänkte vi, hur långt måste vi köra här? Som tur var var det bara ett par hundra meter innan GPS:en ledde oss ut via en avfart, och vips var vi utanför miljözonen igen. En lättnad – böterna är nämligen riktigt saftiga om man kör där man inte får.

Vi stannade på en mack för att fylla på lite diesel – dyrdiesel, åtminstone med svenska ögon. Priset låg mellan 1,54 och 1,95 euro per liter, alltså ungefär 16,90–21,40 kr. Billigast ute på landsbygden och dyrast längs motorvägarna. Pumpen var dessutom ovanligt långsam – det tog över fyra minuter att tanka 20 liter! Resan vidare söderut gick genom Roms förorter. Campingen låg norr om staden, och jag provade först att slå av motorvägar på GPS:en – men då ville den dra oss rakt igenom centrala Rom! Ånä, så roligt ska vi inte ha. Mina franska nerver hade garanterat fått spel då. Jag slog på motorvägar igen och vi körde i stället en ringväg runt staden, vilket blev både smidigt och intressant – mycket att se, och snart var vi ute ur storstaden.

Vi höll lagom tempo idag. Jag lade mig bakom en lastbil som höll 82–86 km/h, perfekt takt för sightseeing. Trafiken var tät redan på förmiddagen – fredag ju – så det passade bra. Vi behövde också bunkra mat inför helgen, så vi stannade på en Carrefour Market, som visade sig vara väldigt välsorterad. Annars brukar vi handla på Lidl när vi är i Italien. Utbudet är väldigt annorlunda jämfört med Sverige, men så har ju Lidl sin egen nisch där hemma och konkurrerar inte direkt med de stora kedjorna. Vi är faktiskt inte helt säkra på hur det är med helgstängt i Italien, så vi bunkrar hellre i tid. Att äta ute varje dag för 400–500 kr finns inte riktigt i budgeten.

När vi sedan kom fram till den tänkta ställplatsen på lantgården visade det sig att ägaren hade stängt för tre dagar sedan – han höll på att tvätta växthusen invändigt. Nåja, fram med kartan igen! Vi hittade snabbt en annan plats, men även den var stängd. Lite frustrerande började det bli – allt verkade ha stängt, trots att det inte stod något om det i appen Park4Night som vi använder. Vi försökte en tredje gång, men även den platsen var stängd! Som tur var var det fortfarande tidigt på dagen, så vi lunchade under ett träd – om det var en korkek eller bara en björk låter vi vara osagt.

Efter lunchen tog vi ut en ny kurs och hittade till slut en ställplats som faktiskt var öppen! Ägaren sa att han tyckte det var märkligt att så många andra stängt, men han hade fullt med gäster. Han var lite förvånad över hur många som fortfarande var ute och reste. Så ikväll står vi i Sperlonga. Vi är på väg mot Neapel, men vet inte exakt när vi kommer fram – vi tar det som det kommer. Just nu blir vi nog kvar här till söndag minst, kanske längre. Medelhavet ligger bara cirka 300 meter från ställplatsen, så om vi har energi imorgon ska vi ta en promenad ner till stranden och se om det fortfarande är badtemperatur i vattnet.

Bonusdag – dag 12

Publicerat 2 oktober 2025 av Mikael Rova

Det blev ingen avresa söderut idag, vi är fortfarande kvar på campingen. Annika har åkt på en riktig förkylning, så vi bestämde oss för att stanna en dag till och se om det ger med sig. Det är ingen höjdare att sitta i bilen med feber och må dåligt. Så här är vi – och frågar du mig så är det helt okej!
Jag har mest tagit det lugnt idag, legat och läst på mer om Italien, samt letat efter campingar och ställplatser.

Nederkant på bilden hundratals kärlekslås!

Hittills är vi helt överens om att vår planering har varit bra. Tanken i våras, när vi började fundera, var egentligen att vi skulle göra Frankrike i år – besöka vinodlingar, champagnedistriktet och åka ner mot Bordeaux och köra längs Atlantkusten. Men ju närmare avresan vi kom och planeringen tog form, desto mer insåg vi att det kanske inte var optimalt ur klimatsynpunkt.
Årets resa är den senaste starten vi haft under alla år vi varit ute i Europa. Frankrike på hösten är säkert väldigt fint, men vi ville ha mer sol och värme. Frågan var: var hittar man det, på rimligt avstånd från Nyköping?

Jag räknar alltid resan från Rostock i Tyskland när jag planerar våra rutter. Vi åker alltid färjan Trelleborg–Rostock, och från hemma till Trelleborg är det ganska exakt 60 mil. Det steget är därför aldrig med i själva planeringen – vi måste ju dit oavsett för att ta oss vidare ut i Europa.
Värmen så här års hittar man i Spanien, Kroatien och Italien, på lagom köravstånd. Spanien och solkusten ligger för långt bort för en femveckorsresa, så det gick bort. Kroatien var vi i för två år sedan, så det kändes inte heller aktuellt. Då återstod Italien – ett land vi länge sagt att vi vill återvända till. Vi var här senast för fyra år sedan när vi körde runt Rivieran, Florens och Rimini – så nu passade det perfekt.

Vet inte vad det är för instrument men duktig var han!

Att planera en resa gör vi inte på en dag, utan det växer fram successivt. Den här gången blev det dock lite hastigare, eftersom vi ändrade både körplan och land. Oftast söker jag information och läser på nätet om vad som finns att se, vilka attraktioner vi inte får missa, och var det finns bra ställplatser.
Men i grunden var körsträckan densamma oavsett om vi skulle till Rivieran eller Rom – ungefär 170 mil från Rostock. Inför årets resa bestämde vi oss: nu skippar vi kringelkrokarna och kör raka vägen söderut för att få ut maximalt med dagar i värmen.
Och så blev det. Det tog ungefär fyra dagar för oss att köra ner till Rom, ganska rakt på – mestadels autobahn där det gick. Hittills har vi betalat drygt 1000 kronor i vägavgifter, inklusive Österrike. Italien tar ju betalt för sina motorvägar, men det är inga toppenvägar direkt – så vart pengarna tar vägen är oklart, för de går nog inte till underhåll…

Misslyckad bild, vespor och för den delen motorcyklar finns det hur många som helst!

Nu ska vi kurera oss. Jag är pigg igen, men Annika kommer nog behöva ett par dagar till för att återhämta sig. Förhoppningsvis var detta den värsta dagen, och att det vänder snart.
Planen framöver är att köra mer åt sydost, alltså längre in i Italien, och besöka bondgårdar med ställplatser – äta lokalproducerat och köpa med oss bland annat olivolja.
Tanken är att vi tar oss en bit nedanför Neapel innan vi vänder hemåt. Hemresan planerar jag till cirka 6–7 dagar upp till färjan i Rostock, med några stopp i Frankrike på vägen, utan att stressa. Vi siktar på att vara hemma senast den 25 oktober

Misslyckad bild igen, skulle ha med sixtinska kapellet längst till höger, där sitter skorstenen som det kommer svart eller vit rök från då dom väljer ny påve…Fick ju med fasaden i alla fall..

Som vanligt så bor våra ungar i olika omgångar hemma i Nyköping så det inte ska vara helt obebot! Även blommorna behöver ju vatten då och då 😉

Sjukstuga i husbilen – dag 11

Publicerat 1 oktober 2025 av Mikael Rova

Nu har vi sjukstuga i husbilen. Jag har varit lite halvkass sedan vi åkte – en envis förkylning som inte vill släppa taget, med rinnsnuva och helt spontana hostattacker. Idag har Annika också börjat känna sig lite risig och har redan gjort kväll med en Ipren och en hög snorpapper. Vi hoppas att det inte blir värre än en vanlig bonnförkylning för hennes del också. Idag blev det besök i Vatikanstaten – en egen stat mitt inne i Rom, omgärdad av höga murar och en gigantisk säkerhetsapparat för att ta sig in. Åtminstone för oss turister! Jag läste att det bor runt 450 personer i Vatikanstaten – lagom många tycker jag. Alla känner säkert alla, lite som när vi bodde på kobben (Oaxen).

Vatikanbesök

Vi hade bokat ett besök till kl. 13.00, den här gången med guide, så vi skulle både få vägledning och lära oss något nytt. Vi lämnade campingen redan vid 11.00 – dels för att vara ute i god tid, eftersom arrangemang i Italien tenderar att vara lite kaotiska innan allt är kontrollerat och klart. Vi var på plats 12.30, alltså en halvtimme innan, och tur var väl det. Google Maps fick styra oss fram till målet – som visade sig ligga i ett litet hål i väggen precis bredvid Vatikanen. Där fick man först visa biljetten för en “inkastare” som skickade vidare mig till en reception. Bakom disken stod en tjej som samtidigt pratade italienska med en kollega, bytte till franska för att hjälpa en annan gäst, och hälsade mig välkommen på engelska. Jag fick två klisterlappar märkta med siffran 11 – det engelsktalande gänget. Snacka om att ha många bollar i luften!

Så fungerar mycket här i Rom – multitasking är en livsstil. Inte som i Sverige där vi vill ha ordning och reda. Här finns på något sätt ordning mitt i kaoset. Samma sak när vi köpte glass: man fick beställa på ett ställe och betala runt hörnet. Själv hade jag aldrig orkat med det tempot – undrar hur många som går in i väggen här?

Guidningen

Vi hittade några andra med samma klisterlappar och samlades när en koordinator ropade att vår guide Romina stod redo. Hon delade ut headset och mottagare – väldigt smart system! Hon pratade i mikrofon och vi kunde lyssna på allt utan att behöva trängas. Romina, från GetYourGuide, var fantastisk – otroligt kunnig! Vi började på Petersplatsen, och för att komma in där var det säkerhetskontroll som på flygplatsen – av med metall, genom röntgen och detektorbåge. Väl inne på Petersplatsen kunde man inte annat än imponeras. Dels över storleken, men också av känslan att stå på så historisk mark.

Romina pratade på i högt tempo om statyer, byggnader och helgon, medan vi stod i stekande sol. Efter en stund gick vi ner i det hon kallade en “grotta” – kanske en gång i tiden, men nu vackert renoverad. Där låg gamla påvar i rad i stenkistor – jag tror till och med att jag såg den förre påvens grav. Sedan bar det upp för en smal trappa – och plötsligt stod vi mitt inne i Peterskyrkan.
Alltså… man blir mållös. Kyrkan är den näst största i världen, och full av folk. Otroligt vacker, med guld, konstverk av Michelangelo och detaljer överallt. Romina berättade entusiastiskt – särskilt om en viss Bernini som avslutade bygget efter Michelangelo. Hon nämnde honom i nästan varje mening – kanske en släkting?

Vi gick runt i lugn takt mellan olika platser där hon berättade minst 6–7 minuter på varje. Efter över en timme inne i kyrkan (tillsammans med kanske 10–15 000 andra) började vi tröttna, lämnade tillbaka headseten och gick vidare på egen hand. Vi hann se den Heliga Porten innan vi till slut gav upp och begav oss ut. Vi hade varit där i över tre timmar – trots att guidningen bara var planerad till 1,5. Helt klart valuta för pengarna! Men det blev lite väl mycket, så vi kände oss rätt nöjda och lämnade Vatikanen.

Hemresan

Hungriga som vargar hittade vi en bra restaurang, åt varsin pasta och tog en iskall öl – precis vad vi behövde. Sedan gick vi mot vår pendeltågsstation. Men förstås – just idag var den avstängd på grund av något fel. Där stod vi vid 18-tiden och hade ingen aning hur vi skulle ta oss hem. En skylt hänvisade till en annan gata med ersättningsbussar, så vi knatade dit – tillsammans med 300 italienare på väg hem från jobbet. Tiden gick, ingen buss kom. Till slut dök två bussar upp – för 300 personer! Det blev fullständigt kaos. Annika lyckades pressa sig in på en, men jag kom inte med.

Jag väntade ett tag, men inga fler bussar dök upp. Till slut började jag gå nerför gatan – och där ser jag bussen Annika sitter på! Ringer henne och frågar: “Vad gör du här?” Vi bestämde att hoppa av hela grejen, hon kom ut och vi beställde en Uber istället. Chauffören Roberto – äldre, trygg och tuggummituggande – körde oss säkert genom Roms galna trafik. Han blinkade vänster och höll upp handen för att stoppa bilar från höger i korsningar – helt otroligt. Som jag sa tidigare: det finns en sorts ordning i kaoset här.

Dags att dra vidare

Sista natten i Rom, nu checkar vi ut och drar vidare. Tack Rom för den här gången! Kanske ses vi igen – men då flyger vi nog hit.
Nu styr vi kosan söderut mot Neapel och Amalfikusten. Förhoppningsvis kommer vi fram fredag eller lördag. Vi tar vanliga landsvägar – ingen motorväg – för att se mer av landet den här gången.

Colosseum – dag 10

Publicerat 30 september 2025 av Mikael Rova

Måndag igår, och vi hade bokat in oss på Roms turistfälla nummer ett: Colosseum, även kallat Flaviska amfiteatern, en stor antik amfiteater i Rom. Vi bokade genom ett eventföretag som vi brukar använda när vi reser, GetYourGuide. Det är en onlineplattform där man kan boka olika typer av reseupplevelser, aktiviteter och guidade turer över hela världen. Tjänsten vänder sig både till turister som vill upptäcka nya städer och till dem som vill boka biljetter till attraktioner, museer, sightseeingturer, matupplevelser, äventyrsaktiviteter och mycket mer.

Colosseum (eller Flaviska amfiteatern) är en enorm, oval amfiteater i centrala Rom, Italien. Det är en av världens mest kända byggnader och ett av antika Roms mest ikoniska monument.

🔹 Byggt: Mellan år 70–80 e.Kr., under kejsarna Vespasianus och Titus (av den flaviska dynastin – därav namnet Flaviska amfiteatern).
🔹 Användning: Det användes till gladiatorspel, djurstrider, teaterföreställningar, och ibland simulerade sjöslag. Det var ett slags antik nöjesarena.
🔹 Publik: Kunde rymma omkring 50 000–80 000 åskådare – alltså ungefär som en modern stor fotbollsarena.
🔹 Utformning: Arenan är byggd i sten och betong, med flera våningar, valv och gångar – en ingenjörsbragd för sin tid.
🔹 Symbolik: Colosseum är en symbol för Romarrikets storhet men också för dess brutala nöjen.

Idag är Colosseum en av Italiens mest besökta sevärdheter och finns med på UNESCO:s världsarvslista. Det är också en av de nya sju underverken i världen (utsedda 2007).

Resan till Colosseum gick snabbt eftersom vi börjar få kläm på kollektivtrafiken i stan. Det fungerar faktiskt riktigt bra, och man kommer ofta fram direkt till sitt planerade resmål. Vi skulle mötas på en avtalad plats ett par hundra meter från Colosseum, och med hjälp av Google Maps hittade vi fram utan problem. Fantastiskt hur mycket enklare mobiltelefoner har gjort allt, även om jag kan bli lite irriterad över hur beroende vi blivit av dem. Man är nästan “naken” utan mobil idag, även om det går. Italienarna är precis som alla andra – på tunnelbanan sitter alla med näsan i mobilen eller har högljudda samtal med Gud vet vem. Ingen större skillnad mot Sverige alltså.

Det visade sig att jag hade missat en liten detalj i bokningen, vilket visade sig vara till vår fördel. Jag trodde att vi hade bokat en rundvandring med guide, men det var istället en audioguide – man laddar ner en app som guidar dig runt i arenan. Till en början kändes det surt, men det visade sig vara väldigt smart. Vi kunde nu strosa runt i Colosseum i vår egen takt. Biljetterna säljs med löfte om förtur i kön, men vi fick ett meddelande kvällen innan att detta inte kunde garanteras beroende på hur många som bokat. Nåja, vi kom fram ändå.

Arkeologer som gräver vidare i det gamla Rom

Väl på plats fick vi vänta på vår tur att passera biljettkontrollen, som bestod av fyra steg. Först biljetten, sedan pass och biljett, därefter en full säkerhetskontroll med metalldetektor och genomsökning av väskor, och till sist ytterligare en kontroll av biljetten. Vår biljett gällde från 12:30, och man kunde komma max 15 minuter i förväg. Säkerheten är alltså hög – ingen kommer in utan noggrann genomgång.

Inne på Colosseum gick man runt under kontrollerade former, ofta i ett slags följetåg. Man släpps in i olika områden där man får en inblick i hur det såg ut förr. Vi gick runt både på markplan och på första våningen, som låg tre våningar upp. Trappstegen var höga, men väl uppe öppnade det upp sig och vi kunde röra oss mer fritt och ta bilder – många bilder blev det! Arenan i sig är mäktig och verkligen stor, otroligt hur man byggde detta för över 2000 år sedan. Inne under valven var det svalt och skönt, men ute på estraderna var det varmt och kvalmigt, och alla försökte få sina bästa bilder.

Vi tillbringade nog över en timme i arenan innan vi kände oss nöjda. Magarna började kurra, så det var dags för lunch. Ingen gourmetlunch – bara en varm macka – eftersom vi hade två mål kvar på vår biljett: Forum Romanum och Palatin. Här skiljdes våra vägar lite; Annika ville se ett ruinområde medan jag gick till ett svalt museum med gamla statyer och ett tidigare tempel. Till slut var vi rätt trötta. Värmen och alla människor tog på krafterna, så vi bestämde oss för att åka tillbaka till husbilen. Kvällen blev lugn och avslappnad, och jag orkade inte skriva inlägg då, därför kommer det först idag.

Imorgon har vi bokat ett besök hos påven i Vatikanstaten! Jag hoppas, som vanligt, på lite mindre folk, men inser att det nog bara är en önskan. Spännande blir det i alla fall att se var påven bor.

Mellandag – dag 9

Publicerat 29 september 2025 av admin

Söndag idag, och vi sov lite längre än vanligt. Vi hade dessutom en del träningsvärk efter gårdagens heldag på stan. Tanken var att vi skulle ner till stan idag också, men den här gången hade vi inte så mycket planerat – bara en tur med Hop on Hop off-bussarna. Det är turistbussar i två plan som kör en färdig slinga genom staden med förinspelad guidning. Övervåningen är öppen, och om det börjar regna kan man dra över ett tak. Det är ett enkelt och bekvämt sätt att se mycket av en stad på kort tid – särskilt om man inte vill planera allt själv eller använda kollektivtrafiken.

Vi tog god tid på oss på morgonen, och jag förbokade biljetter för att göra det så enkelt som möjligt. På campingen finns en elbil med åtta sittplatser som fungerar som internbuss. Det är bara att hoppa på, så kör den oss till receptionen – mycket bra initiativ, tycker i alla fall jag!

Efter en snabb promenad till vårt rätt skabbiga pendeltåg, tog vi tåget till slutstationen i Rom. Därifrån var det dags att åka tunnelbana – och det gick hur bra som helst. Tågen är hyfsat fräscha med AC i vagnarna, vilket gjorde resan väldigt behaglig. Biljetter köper man i automater, och det finns flera alternativ: enkelbiljetter som gäller i 100 minuter, samt dagsbiljetter för 24, 48 eller 72 timmar. Vi valde en 24-timmarsbiljett, så vi kan använda den igen på måndag när vi ska besöka Colosseum. Förhoppningsvis är det betydligt mindre folk då än under helgen.

Väl inne i stan hittade vi fram till Roms centralstation, där Hop on Hop off-bussen utgår ifrån. Vi fick bra platser på övervåningen, och sedan bar det iväg på en ganska stökig tur – stökig i den bemärkelsen att trafiken är intensiv även på söndagar. Men på något märkligt sätt får de det ändå att fungera. Tutandet finns förstås där, men det är mest vesporna som signalerar för att visa att de kommer. Annars rullar trafiken på, om än sakta, med många stopp och övergångsställen där folk går rakt ut – precis som hemma.

Själva rundturen tog cirka en timme, kanske lite mer, och avslutades där vi började – vid Roma Termini, centralstationen. Man kan kliva av och på vid åtta olika hållplatser, ofta nära något välkänt turistmål. Rom är verkligen fullt av gamla byggnader, kyrkor och palats från romarrikets storhetstid. Vi passerade förstås även Colosseum – imponerande att de kunde bygga något så stort och vackert för så länge sedan.

När turen var klar var det dags för lunch. Vi hittade en trevlig restaurang på en tvärgata där jag åt ravioli med köttfärssås och Annika pasta med bacon och ost. Inte något särskilt märkvärdigt, men gott var det! Efteråt tänkte vi ta en promenad och turista lite, men vi vek ner oss ganska snabbt och enades om att åka hem – vi har ju ändå sett det mesta, och ingen var särskilt sugen på en lång promenad.

Kvällen ägnade vi åt lite praktiska saker: tvättade, tömde gråvattnet, dammsög och bara chillade utanför husbilen. Våra något överansträngda kroppar behövde lite lugn och ro, haha. Fast riktigt så illa var det nog inte ändå.

Många steg vart det – dag 8

Publicerat 28 september 2025 av Mikael Rova

En dag i Rom

Närmare bestämt 14 000 steg enligt stegräknaren i mobilen – och det stämmer säkert. Det känns i kroppen ikväll, men det var det värt. Idag har vi gjort en liten del av Rom. Nu var det färdigchillat – dags att ge sig ut på stan! Vi började med att leta oss fram till tunnelbanan som enligt receptionen skulle ligga fem minuter från campingen. Det stämde säkert… konstaterade vi när vi gick hem på kvällen. Men på vägen in till Rom lyckades vi snurra bort oss totalt! Vi fick gå in på en mack och fråga om vägen, och sen var det bara att försöka igen. Vi hittade till slut stationen, men det tog säkert en halvtimme – så fem minuter var lite fel. Men nu vet vi hur vi ska gå! Vi tog rygg på en lokalbo när vi gick hem och hen visade en genväg som gjorde promenaden betydligt kortare.

När vi tog tunnelbanan in kom ett av de skruttigaste tåg jag sett in på perrongen. På väg mot stan räknade vi att vi skulle passera sex stationer innan vi var framme. ”Passera” var rätt ord – tåget körde förbi tre stationer utan att stanna! Resan in tog bara 15 minuter. Det är inga utrop som berättar vilken station du är på, och du måste trycka på en stoppknapp vid dörren om du vill att tåget ska stanna. Och vid slutstationen, där vi skulle av, var perrongen plötsligt långt ner – så tåget fällde ut en trappa för att man skulle kunna kliva av!

Massor med småbilar som parkerar lite hur som!

Första intrycket av Rom

Hur var då Rom? Ja du – stort, varmt, och fullt av människor. Sjukt mycket folk överallt idag, men det var ju lördag, så kanske inte så konstigt. Vi klev av tunnelbanan, satte oss en stund och aktiverade platsdelningen på Google Maps, så vi skulle hitta varandra om vi kom bort.

Sedan började vi promenera och hamnade direkt på ett stort torg fullt av turistfällor. Där stod en snubbe målad i guld och låtsades vara robot, en clown på ett ben som blåste bubblor – och så dök det upp en ”vänlig” man som gav Annika en ros. Han började småprata och frågade var vi kom ifrån. När han hörde ”Sweden” kastade han genast ur sig några svenska ord och nämnde Hagsätra och Odenplan, mycket vanlig turistfälla. Sedan ville han veta hur många barn Annika hade, gav henne en ros till och band färgglada snören runt våra handleder – och så skulle vi pussa varandra! Ni hör ju… jag sa direkt till Annika att ”där har vi dagens första bluff”. Mycket riktigt – när han tyckte vi fått nog ville han ha betalt. Han fick 1 € (11 kr), men ville ha mer, så vi gav honom ytterligare 1 €. När vi sa stopp tog han tillbaka en av rosorna! Jaja, man lär sig. Vi fick oss i alla fall ett gott skratt.

Rolig affär

På vår väg så fanns det ju en uppsjö av affärer men den som var mest underlig och rätt kul var en som sålde gummiankor, romeduckstore och även tygankor i allehanda modeller! Jag kan tycka det var helt sjukt, dom ville 15€ för en vanlig gul gummianka. Fanns tusentals ankor i alla dess former och priser. Affären staratdes i Amsterdam 2015 och här var det så gott som fullsatt med folk, mycket underligt om du frågar mig! Gummiankor..

Spanska trappan och Fontana di Trevi

Vårt första mål blev Spanska trappan, som vi faktiskt råkade gå rakt på på vägen mot Fontana di Trevi. Jag var tvungen att googla vad trappan egentligen är känd för, men blev inte mycket klokare. Någon gubbe lät tydligen bygga den på 1700-talet. Den är stor, pampig – och full av folk. Enligt en lag från 2019 får man inte längre sitta i trappan. Den har länge varit en populär plats för turister att vila på, men nu riskerar man böter på 400 euro (drygt 4 300 kr) om man sätter sig där.

Efter Spanska trappan gick vi vidare till Fontana di Trevi – en stor och vacker fontän (det var där Anita Ekberg badade i en film på 60-talet). Hon blev tydligen känd på kuppen och levde på det sen. Även här var det hysteriskt mycket folk. Jag förstår faktiskt inte riktigt hypen – visst, fontänen är vacker och stor, men sen då?

Lunch och shopping

Efter alla dessa sevärdheter var det dags för lunch. Det blev en lasagne och en pizza – gott, men inget speciellt. Smakade ungefär som hemma. Men det var skönt att sitta ner och vila benen en stund. En stor öl slank kanske också ner – vätska är viktigt i värmen! Temperaturen låg runt 25–26 grader, så svetten rann mest hela dagen. Som rutinerad resenär hade jag såklart med mig en liten tvättlapp och en extra t-shirt. Fick även köpa en ny halmhatt, eftersom den gamla låg kvar hemma… varför skulle jag ta med den till värmen liksom? Som vanligt när vi är ute och åker så kör vi Aperol index, alltså vi brukar jämföra priset på en Aperol Spritz. Det står sig ganska bra kanske lite dyrt i Rom, vi fick en för 8€ men jag så även lite billigare och självklart fanns det dyrare, runt 10€ (110kr)

Pantheon och nya skor

Efter lunchen kände vi att det fick räcka för idag, men på vägen till tunnelbanan passade vi på att kika på Pantheon – ett stort och imponerande byggnadsverk från romarrikets tid. Även här köer och trängsel. För 55 kr kunde man gå in, men det visade sig mest vara ett stort runt rum (visserligen väldigt vackert). Vi nöjde oss med att se det utifrån och fortsatte mot stationen.

På vägen passerade vi en Skechers-butik. Annika sa: ”Kolla, där är ju de vi kollat på nätet!” Så vi gick in för att klämma och känna lite – sånt går ju inte online. Självklart dök det upp en säljare och frågade om vi ville ha hjälp. Jag skojade lite och frågade om hon hade ett par i storlek 47 – jag menar, vi är i Italien, finns det ens så stora fötter här? Men några minuter senare kom hon faktiskt tillbaka med ett par!

Jag provade, gick runt lite och de satt perfekt. Efter en hel dag i halvsunkiga tennisskor var det en dröm. Annika hittade också ett par supersnygga röda skor, så vi slog till båda två. Vi bytte direkt – på med de nya, ner med de gamla i ryggsäcken. Sen gick vi med lätta steg mot tåget hem.
Ikväll är det en väldigt lugn kväll hemma, nyduschade sitter vi och planerar söndagen då vi ska ut och åka Hop on Hop off buss!

Cuben på rullande hjul

In rotis volventibus