Bonusdag – dag 12

Publicerat av
1

Det blev ingen avresa söderut idag, vi är fortfarande kvar på campingen. Annika har åkt på en riktig förkylning, så vi bestämde oss för att stanna en dag till och se om det ger med sig. Det är ingen höjdare att sitta i bilen med feber och må dåligt. Så här är vi – och frågar du mig så är det helt okej!
Jag har mest tagit det lugnt idag, legat och läst på mer om Italien, samt letat efter campingar och ställplatser.

Nederkant på bilden hundratals kärlekslås!

Hittills är vi helt överens om att vår planering har varit bra. Tanken i våras, när vi började fundera, var egentligen att vi skulle göra Frankrike i år – besöka vinodlingar, champagnedistriktet och åka ner mot Bordeaux och köra längs Atlantkusten. Men ju närmare avresan vi kom och planeringen tog form, desto mer insåg vi att det kanske inte var optimalt ur klimatsynpunkt.
Årets resa är den senaste starten vi haft under alla år vi varit ute i Europa. Frankrike på hösten är säkert väldigt fint, men vi ville ha mer sol och värme. Frågan var: var hittar man det, på rimligt avstånd från Nyköping?

Jag räknar alltid resan från Rostock i Tyskland när jag planerar våra rutter. Vi åker alltid färjan Trelleborg–Rostock, och från hemma till Trelleborg är det ganska exakt 60 mil. Det steget är därför aldrig med i själva planeringen – vi måste ju dit oavsett för att ta oss vidare ut i Europa.
Värmen så här års hittar man i Spanien, Kroatien och Italien, på lagom köravstånd. Spanien och solkusten ligger för långt bort för en femveckorsresa, så det gick bort. Kroatien var vi i för två år sedan, så det kändes inte heller aktuellt. Då återstod Italien – ett land vi länge sagt att vi vill återvända till. Vi var här senast för fyra år sedan när vi körde runt Rivieran, Florens och Rimini – så nu passade det perfekt.

Vet inte vad det är för instrument men duktig var han!
Polis som digirerar trafiken!

Att planera en resa gör vi inte på en dag, utan det växer fram successivt. Den här gången blev det dock lite hastigare, eftersom vi ändrade både körplan och land. Oftast söker jag information och läser på nätet om vad som finns att se, vilka attraktioner vi inte får missa, och var det finns bra ställplatser.
Men i grunden var körsträckan densamma oavsett om vi skulle till Rivieran eller Rom – ungefär 170 mil från Rostock. Inför årets resa bestämde vi oss: nu skippar vi kringelkrokarna och kör raka vägen söderut för att få ut maximalt med dagar i värmen.
Och så blev det. Det tog ungefär fyra dagar för oss att köra ner till Rom, ganska rakt på – mestadels autobahn där det gick. Hittills har vi betalat drygt 1000 kronor i vägavgifter, inklusive Österrike. Italien tar ju betalt för sina motorvägar, men det är inga toppenvägar direkt – så vart pengarna tar vägen är oklart, för de går nog inte till underhåll…

Misslyckad bild, vespor och för den delen motorcyklar finns det hur många som helst!

Nu ska vi kurera oss. Jag är pigg igen, men Annika kommer nog behöva ett par dagar till för att återhämta sig. Förhoppningsvis var detta den värsta dagen, och att det vänder snart.
Planen framöver är att köra mer åt sydost, alltså längre in i Italien, och besöka bondgårdar med ställplatser – äta lokalproducerat och köpa med oss bland annat olivolja.
Tanken är att vi tar oss en bit nedanför Neapel innan vi vänder hemåt. Hemresan planerar jag till cirka 6–7 dagar upp till färjan i Rostock, med några stopp i Frankrike på vägen, utan att stressa. Vi siktar på att vara hemma senast den 25 oktober

Misslyckad bild igen, skulle ha med sixtinska kapellet längst till höger, där sitter skorstenen som det kommer svart eller vit rök från då dom väljer ny påve…Fick ju med fasaden i alla fall..

Som vanligt så bor våra ungar i olika omgångar hemma i Nyköping så det inte ska vara helt obebot! Även blommorna behöver ju vatten då och då 😉

Sjukstuga i husbilen – dag 11

Publicerat av
4

Nu har vi sjukstuga i husbilen. Jag har varit lite halvkass sedan vi åkte – en envis förkylning som inte vill släppa taget, med rinnsnuva och helt spontana hostattacker. Idag har Annika också börjat känna sig lite risig och har redan gjort kväll med en Ipren och en hög snorpapper. Vi hoppas att det inte blir värre än en vanlig bonnförkylning för hennes del också. Idag blev det besök i Vatikanstaten – en egen stat mitt inne i Rom, omgärdad av höga murar och en gigantisk säkerhetsapparat för att ta sig in. Åtminstone för oss turister! Jag läste att det bor runt 450 personer i Vatikanstaten – lagom många tycker jag. Alla känner säkert alla, lite som när vi bodde på kobben (Oaxen).

Vatikanbesök

Vi hade bokat ett besök till kl. 13.00, den här gången med guide, så vi skulle både få vägledning och lära oss något nytt. Vi lämnade campingen redan vid 11.00 – dels för att vara ute i god tid, eftersom arrangemang i Italien tenderar att vara lite kaotiska innan allt är kontrollerat och klart. Vi var på plats 12.30, alltså en halvtimme innan, och tur var väl det. Google Maps fick styra oss fram till målet – som visade sig ligga i ett litet hål i väggen precis bredvid Vatikanen. Där fick man först visa biljetten för en “inkastare” som skickade vidare mig till en reception. Bakom disken stod en tjej som samtidigt pratade italienska med en kollega, bytte till franska för att hjälpa en annan gäst, och hälsade mig välkommen på engelska. Jag fick två klisterlappar märkta med siffran 11 – det engelsktalande gänget. Snacka om att ha många bollar i luften!

Statyerna i överkant är martyrer!

Så fungerar mycket här i Rom – multitasking är en livsstil. Inte som i Sverige där vi vill ha ordning och reda. Här finns på något sätt ordning mitt i kaoset. Samma sak när vi köpte glass: man fick beställa på ett ställe och betala runt hörnet. Själv hade jag aldrig orkat med det tempot – undrar hur många som går in i väggen här?

Guidningen

Vi hittade några andra med samma klisterlappar och samlades när en koordinator ropade att vår guide Romina stod redo. Hon delade ut headset och mottagare – väldigt smart system! Hon pratade i mikrofon och vi kunde lyssna på allt utan att behöva trängas. Romina, från GetYourGuide, var fantastisk – otroligt kunnig! Vi började på Petersplatsen, och för att komma in där var det säkerhetskontroll som på flygplatsen – av med metall, genom röntgen och detektorbåge. Väl inne på Petersplatsen kunde man inte annat än imponeras. Dels över storleken, men också av känslan att stå på så historisk mark.

Romina pratade på i högt tempo om statyer, byggnader och helgon, medan vi stod i stekande sol. Efter en stund gick vi ner i det hon kallade en “grotta” – kanske en gång i tiden, men nu vackert renoverad. Där låg gamla påvar i rad i stenkistor – jag tror till och med att jag såg den förre påvens grav. Sedan bar det upp för en smal trappa – och plötsligt stod vi mitt inne i Peterskyrkan.
Alltså… man blir mållös. Kyrkan är den näst största i världen, och full av folk. Otroligt vacker, med guld, konstverk av Michelangelo och detaljer överallt. Romina berättade entusiastiskt – särskilt om en viss Bernini som avslutade bygget efter Michelangelo. Hon nämnde honom i nästan varje mening – kanske en släkting?

Vi gick runt i lugn takt mellan olika platser där hon berättade minst 6–7 minuter på varje. Efter över en timme inne i kyrkan (tillsammans med kanske 10–15 000 andra) började vi tröttna, lämnade tillbaka headseten och gick vidare på egen hand. Vi hann se den Heliga Porten innan vi till slut gav upp och begav oss ut. Vi hade varit där i över tre timmar – trots att guidningen bara var planerad till 1,5. Helt klart valuta för pengarna! Men det blev lite väl mycket, så vi kände oss rätt nöjda och lämnade Vatikanen.

Hemresan

Hungriga som vargar hittade vi en bra restaurang, åt varsin pasta och tog en iskall öl – precis vad vi behövde. Sedan gick vi mot vår pendeltågsstation. Men förstås – just idag var den avstängd på grund av något fel. Där stod vi vid 18-tiden och hade ingen aning hur vi skulle ta oss hem. En skylt hänvisade till en annan gata med ersättningsbussar, så vi knatade dit – tillsammans med 300 italienare på väg hem från jobbet. Tiden gick, ingen buss kom. Till slut dök två bussar upp – för 300 personer! Det blev fullständigt kaos. Annika lyckades pressa sig in på en, men jag kom inte med.

Jag väntade ett tag, men inga fler bussar dök upp. Till slut började jag gå nerför gatan – och där ser jag bussen Annika sitter på! Ringer henne och frågar: “Vad gör du här?” Vi bestämde att hoppa av hela grejen, hon kom ut och vi beställde en Uber istället. Chauffören Roberto – äldre, trygg och tuggummituggande – körde oss säkert genom Roms galna trafik. Han blinkade vänster och höll upp handen för att stoppa bilar från höger i korsningar – helt otroligt. Som jag sa tidigare: det finns en sorts ordning i kaoset här.

Dags att dra vidare

Sista natten i Rom, nu checkar vi ut och drar vidare. Tack Rom för den här gången! Kanske ses vi igen – men då flyger vi nog hit.
Nu styr vi kosan söderut mot Neapel och Amalfikusten. Förhoppningsvis kommer vi fram fredag eller lördag. Vi tar vanliga landsvägar – ingen motorväg – för att se mer av landet den här gången.

Colosseum – dag 10

Publicerat av
2

Måndag igår, och vi hade bokat in oss på Roms turistfälla nummer ett: Colosseum, även kallat Flaviska amfiteatern, en stor antik amfiteater i Rom. Vi bokade genom ett eventföretag som vi brukar använda när vi reser, GetYourGuide. Det är en onlineplattform där man kan boka olika typer av reseupplevelser, aktiviteter och guidade turer över hela världen. Tjänsten vänder sig både till turister som vill upptäcka nya städer och till dem som vill boka biljetter till attraktioner, museer, sightseeingturer, matupplevelser, äventyrsaktiviteter och mycket mer.

Colosseum (eller Flaviska amfiteatern) är en enorm, oval amfiteater i centrala Rom, Italien. Det är en av världens mest kända byggnader och ett av antika Roms mest ikoniska monument.

🔹 Byggt: Mellan år 70–80 e.Kr., under kejsarna Vespasianus och Titus (av den flaviska dynastin – därav namnet Flaviska amfiteatern).
🔹 Användning: Det användes till gladiatorspel, djurstrider, teaterföreställningar, och ibland simulerade sjöslag. Det var ett slags antik nöjesarena.
🔹 Publik: Kunde rymma omkring 50 000–80 000 åskådare – alltså ungefär som en modern stor fotbollsarena.
🔹 Utformning: Arenan är byggd i sten och betong, med flera våningar, valv och gångar – en ingenjörsbragd för sin tid.
🔹 Symbolik: Colosseum är en symbol för Romarrikets storhet men också för dess brutala nöjen.

Idag är Colosseum en av Italiens mest besökta sevärdheter och finns med på UNESCO:s världsarvslista. Det är också en av de nya sju underverken i världen (utsedda 2007).

Resan till Colosseum gick snabbt eftersom vi börjar få kläm på kollektivtrafiken i stan. Det fungerar faktiskt riktigt bra, och man kommer ofta fram direkt till sitt planerade resmål. Vi skulle mötas på en avtalad plats ett par hundra meter från Colosseum, och med hjälp av Google Maps hittade vi fram utan problem. Fantastiskt hur mycket enklare mobiltelefoner har gjort allt, även om jag kan bli lite irriterad över hur beroende vi blivit av dem. Man är nästan “naken” utan mobil idag, även om det går. Italienarna är precis som alla andra – på tunnelbanan sitter alla med näsan i mobilen eller har högljudda samtal med Gud vet vem. Ingen större skillnad mot Sverige alltså.

Det visade sig att jag hade missat en liten detalj i bokningen, vilket visade sig vara till vår fördel. Jag trodde att vi hade bokat en rundvandring med guide, men det var istället en audioguide – man laddar ner en app som guidar dig runt i arenan. Till en början kändes det surt, men det visade sig vara väldigt smart. Vi kunde nu strosa runt i Colosseum i vår egen takt. Biljetterna säljs med löfte om förtur i kön, men vi fick ett meddelande kvällen innan att detta inte kunde garanteras beroende på hur många som bokat. Nåja, vi kom fram ändå.

Arkeologer som gräver vidare i det gamla Rom

Väl på plats fick vi vänta på vår tur att passera biljettkontrollen, som bestod av fyra steg. Först biljetten, sedan pass och biljett, därefter en full säkerhetskontroll med metalldetektor och genomsökning av väskor, och till sist ytterligare en kontroll av biljetten. Vår biljett gällde från 12:30, och man kunde komma max 15 minuter i förväg. Säkerheten är alltså hög – ingen kommer in utan noggrann genomgång.

Inne på Colosseum gick man runt under kontrollerade former, ofta i ett slags följetåg. Man släpps in i olika områden där man får en inblick i hur det såg ut förr. Vi gick runt både på markplan och på första våningen, som låg tre våningar upp. Trappstegen var höga, men väl uppe öppnade det upp sig och vi kunde röra oss mer fritt och ta bilder – många bilder blev det! Arenan i sig är mäktig och verkligen stor, otroligt hur man byggde detta för över 2000 år sedan. Inne under valven var det svalt och skönt, men ute på estraderna var det varmt och kvalmigt, och alla försökte få sina bästa bilder.

Vi tillbringade nog över en timme i arenan innan vi kände oss nöjda. Magarna började kurra, så det var dags för lunch. Ingen gourmetlunch – bara en varm macka – eftersom vi hade två mål kvar på vår biljett: Forum Romanum och Palatin. Här skiljdes våra vägar lite; Annika ville se ett ruinområde medan jag gick till ett svalt museum med gamla statyer och ett tidigare tempel. Till slut var vi rätt trötta. Värmen och alla människor tog på krafterna, så vi bestämde oss för att åka tillbaka till husbilen. Kvällen blev lugn och avslappnad, och jag orkade inte skriva inlägg då, därför kommer det först idag.

Imorgon har vi bokat ett besök hos påven i Vatikanstaten! Jag hoppas, som vanligt, på lite mindre folk, men inser att det nog bara är en önskan. Spännande blir det i alla fall att se var påven bor.

Mellandag – dag 9

Publicerat av
Svara

Söndag idag, och vi sov lite längre än vanligt. Vi hade dessutom en del träningsvärk efter gårdagens heldag på stan. Tanken var att vi skulle ner till stan idag också, men den här gången hade vi inte så mycket planerat – bara en tur med Hop on Hop off-bussarna. Det är turistbussar i två plan som kör en färdig slinga genom staden med förinspelad guidning. Övervåningen är öppen, och om det börjar regna kan man dra över ett tak. Det är ett enkelt och bekvämt sätt att se mycket av en stad på kort tid – särskilt om man inte vill planera allt själv eller använda kollektivtrafiken.

Vi tog god tid på oss på morgonen, och jag förbokade biljetter för att göra det så enkelt som möjligt. På campingen finns en elbil med åtta sittplatser som fungerar som internbuss. Det är bara att hoppa på, så kör den oss till receptionen – mycket bra initiativ, tycker i alla fall jag!

Efter en snabb promenad till vårt rätt skabbiga pendeltåg, tog vi tåget till slutstationen i Rom. Därifrån var det dags att åka tunnelbana – och det gick hur bra som helst. Tågen är hyfsat fräscha med AC i vagnarna, vilket gjorde resan väldigt behaglig. Biljetter köper man i automater, och det finns flera alternativ: enkelbiljetter som gäller i 100 minuter, samt dagsbiljetter för 24, 48 eller 72 timmar. Vi valde en 24-timmarsbiljett, så vi kan använda den igen på måndag när vi ska besöka Colosseum. Förhoppningsvis är det betydligt mindre folk då än under helgen.

Väl inne i stan hittade vi fram till Roms centralstation, där Hop on Hop off-bussen utgår ifrån. Vi fick bra platser på övervåningen, och sedan bar det iväg på en ganska stökig tur – stökig i den bemärkelsen att trafiken är intensiv även på söndagar. Men på något märkligt sätt får de det ändå att fungera. Tutandet finns förstås där, men det är mest vesporna som signalerar för att visa att de kommer. Annars rullar trafiken på, om än sakta, med många stopp och övergångsställen där folk går rakt ut – precis som hemma.

Själva rundturen tog cirka en timme, kanske lite mer, och avslutades där vi började – vid Roma Termini, centralstationen. Man kan kliva av och på vid åtta olika hållplatser, ofta nära något välkänt turistmål. Rom är verkligen fullt av gamla byggnader, kyrkor och palats från romarrikets storhetstid. Vi passerade förstås även Colosseum – imponerande att de kunde bygga något så stort och vackert för så länge sedan.

När turen var klar var det dags för lunch. Vi hittade en trevlig restaurang på en tvärgata där jag åt ravioli med köttfärssås och Annika pasta med bacon och ost. Inte något särskilt märkvärdigt, men gott var det! Efteråt tänkte vi ta en promenad och turista lite, men vi vek ner oss ganska snabbt och enades om att åka hem – vi har ju ändå sett det mesta, och ingen var särskilt sugen på en lång promenad.

Kvällen ägnade vi åt lite praktiska saker: tvättade, tömde gråvattnet, dammsög och bara chillade utanför husbilen. Våra något överansträngda kroppar behövde lite lugn och ro, haha. Fast riktigt så illa var det nog inte ändå.

Många steg vart det – dag 8

Publicerat av
2

En dag i Rom

Närmare bestämt 14 000 steg enligt stegräknaren i mobilen – och det stämmer säkert. Det känns i kroppen ikväll, men det var det värt. Idag har vi gjort en liten del av Rom. Nu var det färdigchillat – dags att ge sig ut på stan! Vi började med att leta oss fram till tunnelbanan som enligt receptionen skulle ligga fem minuter från campingen. Det stämde säkert… konstaterade vi när vi gick hem på kvällen. Men på vägen in till Rom lyckades vi snurra bort oss totalt! Vi fick gå in på en mack och fråga om vägen, och sen var det bara att försöka igen. Vi hittade till slut stationen, men det tog säkert en halvtimme – så fem minuter var lite fel. Men nu vet vi hur vi ska gå! Vi tog rygg på en lokalbo när vi gick hem och hen visade en genväg som gjorde promenaden betydligt kortare.

När vi tog tunnelbanan in kom ett av de skruttigaste tåg jag sett in på perrongen. På väg mot stan räknade vi att vi skulle passera sex stationer innan vi var framme. ”Passera” var rätt ord – tåget körde förbi tre stationer utan att stanna! Resan in tog bara 15 minuter. Det är inga utrop som berättar vilken station du är på, och du måste trycka på en stoppknapp vid dörren om du vill att tåget ska stanna. Och vid slutstationen, där vi skulle av, var perrongen plötsligt långt ner – så tåget fällde ut en trappa för att man skulle kunna kliva av!

Massor med småbilar som parkerar lite hur som!

Första intrycket av Rom

Hur var då Rom? Ja du – stort, varmt, och fullt av människor. Sjukt mycket folk överallt idag, men det var ju lördag, så kanske inte så konstigt. Vi klev av tunnelbanan, satte oss en stund och aktiverade platsdelningen på Google Maps, så vi skulle hitta varandra om vi kom bort.

Sedan började vi promenera och hamnade direkt på ett stort torg fullt av turistfällor. Där stod en snubbe målad i guld och låtsades vara robot, en clown på ett ben som blåste bubblor – och så dök det upp en ”vänlig” man som gav Annika en ros. Han började småprata och frågade var vi kom ifrån. När han hörde ”Sweden” kastade han genast ur sig några svenska ord och nämnde Hagsätra och Odenplan, mycket vanlig turistfälla. Sedan ville han veta hur många barn Annika hade, gav henne en ros till och band färgglada snören runt våra handleder – och så skulle vi pussa varandra! Ni hör ju… jag sa direkt till Annika att ”där har vi dagens första bluff”. Mycket riktigt – när han tyckte vi fått nog ville han ha betalt. Han fick 1 € (11 kr), men ville ha mer, så vi gav honom ytterligare 1 €. När vi sa stopp tog han tillbaka en av rosorna! Jaja, man lär sig. Vi fick oss i alla fall ett gott skratt.

Rolig affär

På vår väg så fanns det ju en uppsjö av affärer men den som var mest underlig och rätt kul var en som sålde gummiankor, romeduckstore och även tygankor i allehanda modeller! Jag kan tycka det var helt sjukt, dom ville 15€ för en vanlig gul gummianka. Fanns tusentals ankor i alla dess former och priser. Affären staratdes i Amsterdam 2015 och här var det så gott som fullsatt med folk, mycket underligt om du frågar mig! Gummiankor..

Spanska trappan och Fontana di Trevi

Vårt första mål blev Spanska trappan, som vi faktiskt råkade gå rakt på på vägen mot Fontana di Trevi. Jag var tvungen att googla vad trappan egentligen är känd för, men blev inte mycket klokare. Någon gubbe lät tydligen bygga den på 1700-talet. Den är stor, pampig – och full av folk. Enligt en lag från 2019 får man inte längre sitta i trappan. Den har länge varit en populär plats för turister att vila på, men nu riskerar man böter på 400 euro (drygt 4 300 kr) om man sätter sig där.

Spanska trappan I
Spanska trappan II

Efter Spanska trappan gick vi vidare till Fontana di Trevi – en stor och vacker fontän (det var där Anita Ekberg badade i en film på 60-talet). Hon blev tydligen känd på kuppen och levde på det sen. Även här var det hysteriskt mycket folk. Jag förstår faktiskt inte riktigt hypen – visst, fontänen är vacker och stor, men sen då?

Fontana di Trevi

Lunch och shopping

Efter alla dessa sevärdheter var det dags för lunch. Det blev en lasagne och en pizza – gott, men inget speciellt. Smakade ungefär som hemma. Men det var skönt att sitta ner och vila benen en stund. En stor öl slank kanske också ner – vätska är viktigt i värmen! Temperaturen låg runt 25–26 grader, så svetten rann mest hela dagen. Som rutinerad resenär hade jag såklart med mig en liten tvättlapp och en extra t-shirt. Fick även köpa en ny halmhatt, eftersom den gamla låg kvar hemma… varför skulle jag ta med den till värmen liksom? Som vanligt när vi är ute och åker så kör vi Aperol index, alltså vi brukar jämföra priset på en Aperol Spritz. Det står sig ganska bra kanske lite dyrt i Rom, vi fick en för 8€ men jag så även lite billigare och självklart fanns det dyrare, runt 10€ (110kr)

Vätskekontroll, varisn Aperol Spritz

Pantheon och nya skor

Efter lunchen kände vi att det fick räcka för idag, men på vägen till tunnelbanan passade vi på att kika på Pantheon – ett stort och imponerande byggnadsverk från romarrikets tid. Även här köer och trängsel. För 55 kr kunde man gå in, men det visade sig mest vara ett stort runt rum (visserligen väldigt vackert). Vi nöjde oss med att se det utifrån och fortsatte mot stationen.

På vägen passerade vi en Skechers-butik. Annika sa: ”Kolla, där är ju de vi kollat på nätet!” Så vi gick in för att klämma och känna lite – sånt går ju inte online. Självklart dök det upp en säljare och frågade om vi ville ha hjälp. Jag skojade lite och frågade om hon hade ett par i storlek 47 – jag menar, vi är i Italien, finns det ens så stora fötter här? Men några minuter senare kom hon faktiskt tillbaka med ett par!

Nya skor vart det!

Jag provade, gick runt lite och de satt perfekt. Efter en hel dag i halvsunkiga tennisskor var det en dröm. Annika hittade också ett par supersnygga röda skor, så vi slog till båda två. Vi bytte direkt – på med de nya, ner med de gamla i ryggsäcken. Sen gick vi med lätta steg mot tåget hem.
Ikväll är det en väldigt lugn kväll hemma, nyduschade sitter vi och planerar söndagen då vi ska ut och åka Hop on Hop off buss!

Vilodag – dag 7

Publicerat av
1

Fredag
Idag har det inte hänt så mycket – vi har mest hängt runt husbilen och tagit det lugnt. Vi tog en kortare promenad till mataffären och handlade lite inför helgen, men annars har vi hållit oss hemma. Jag hann till och med ta en gubbnap (lur), och det var riktigt skönt!

Vi har också hunnit bekanta oss med campingen och testat deras duschar, så nu luktar vi som rosor igen 😉
Inte för att det är någon kris – vi har ju egen dusch i husbilen – men det blir ju snabbt vatten i gråvattentanken som sedan måste tömmas. Det känns lite onödigt att åka runt med 110 liter diskvatten. Allt vatten som används till dusch och disk samlas där (förutom toalettvattnet, som har en egen kassett som också måste tömmas när den är full).

Lördagens planer
Idag ska vi ut på stan och se vad Rom har att erbjuda! Det lär ju krylla av lämningar från romarriket, så vi blir säkert nöjda. Vi tänkte också ta en tur med Hop on Hop off-bussarna för att få en överblick över stadens sevärdheter. Förhoppningsvis hittar vi också något riktigt gott att äta. Undrar om de har stuvade makaroner och falukorv här, haha!

Dagens väder och känsla
I går morse, när vi vaknade, var det så skönt att veta att vi inte behövde sätta oss bakom ratten igen och köra mil efter mil. Det regnade en stund, men sedan kom solen – och med den värmen! Varmast idag var det runt +24, helt lagom om ni frågar oss! Helt fantastiskt att det känns som svensk sommar här, och det är verkligen tryck i värmen. Man blir svettig bara av att röra på sig!

Lite nytt på campingen
Det blev ett kort inlägg eftersom det inte hänt så mycket. Fast just det – vi fick nya grannar på eftermiddagen! Två äldre män från Holland som visade sig ha cyklat hela vägen hit. De hade varit på väg i fyra veckor och nått sitt mål nu. På lördag ska de flyga hem igen. De berättade att de cyklat ungefär 220 mil – inte illa för två gubbar över 65 år! De skrattade och sa att konditionen har blivit betydligt bättre längs vägen.

Alla vägar bär till Rom – dag 6

Publicerat av
1

Idag var det så dags för den sista körningen – turen, repan eller vad man nu vill kalla det. Nu avslutade vi vår resa till Rom. Själva körningen på cirka 40 mil var ganska händelselös, förutom att vi kört väldigt mycket i tunnlar idag. Den längsta kändes som om den aldrig tog slut, åtminstone för mig som har ett inbyggt motstånd mot tunnlar. Till och med Annika muttrade och sa att den här var ovanligt lång! Annars är det faktiskt en fröjd att köra i tunnlarna – de flesta är ljusa och upplysta, ofta med lysdioder i vägbanan eller längs kanterna som visar att man håller sig på rätt sida vägen. Vi passerade även Toscana, där vi troligen gör ett stopp på vägen hem.

Morgonstund i Modena

Längs vägen mötte vi en kö som säkert var tre mil lång och verkade aldrig ta slut. Stackars de som rullade in i slutet och inte hade en aning om vad som väntade. Hade jag hamnat där hade jag garanterat svängt av – tålamod är inte min starka sida. Annika körde sista sträckan på 25 mil eftersom min rygg sa ifrån. Den är som den är, precis som stolarna i husbilen som inte direkt är gjorda för komfort. Det har funkat de senaste åren, men med den intensiva trafikrytmen här sitter man spänd hela tiden och då börjar det till slut göra ont.

Vackra tunnlar i massor

I förorterna till Rom blev det lite hetsigt på slutet. Vår kära GPS från Sygic hade svårt att hänga med i den snabba stadstrafiken där det är tvära kast mellan olika avfarter och vägar. Det slutade med endast en felkörning, som i praktiken bara innebar ett extra varv i en något skum rondell. Vi kom ut på samma plats igen, men den här gången kunde vi välja rätt utfart. Sen var det raka spåret ner till campingen – en så kallad citycamping, ganska lik den vi stod på i Paris 2021.

Okänd stad på väg till Rom

Här är det mycket folk: både husbilar och husvagnar, men husbilarna dominerar helt klart. Vi checkade in och fick välja mellan två olika platser. Nu står vi på en liten hörntomt med polska och tyska grannar. Bredvid finns tydligen en fotbollsplan och ett gäng tennisbanor, så helt tyst är det inte. Och som grädde på moset går en av Roms inflygningar rakt över oss, beroende på vindriktning. Men mig stör det inte – snarare tvärtom, flygnörd som jag är.

Vi var inne runt 16-tiden, hade checkat in, tömt gråvattnet och fyllt färskvattentanken så vi klarar oss några dagar. Imorgon har vi sagt att vi inte ska göra något alls – kanske bara ta en tur in till stan som ligger ungefär 11 km bort. Härifrån går både bussar och pendeltåg; stationen ligger runt 300 meter från grindarna. Annika mår bra och jag också, förutom en seg förkylning med en förbaskad rinnsnuva jag dragit på mig. Vi är lite slitna efter 260 mil sedan i lördags, men nu blir det minst en vecka på samma plats. Husbilen Cuben har gått som på räls, evt har vi ett ljullager som inte mår så bra. Har ett skorrande ljud som jag tror kommer från höger fram hjul, eller så är det växellådan som behöver lite kärlek. Hur som helst vi är framme allt har gått bra om än aningen segt att sträckköra hela dagarna.

Hyfsat pris på diesel i alla fall

Ikväll har vi sutit ute och bara varit, det är varmt och skönt runt 20 grader. Solen värmer fortfarande här och nu blir det semester på riktigt. Vi har redan bokat biljetter till Peterskyrkan och Colosseum, men det blir först nästa vecka. Tills dess ska vi bara njuta, turista i största allmänhet och förhoppningsvis hitta några bra restauranger där romarna själva äter.

Bra dag – dag 5

Publicerat av
3

Natten var lugn och regnig. När vi vaknade låg dimman tätt över vår nattplats – som vi faktiskt fuskade lite med! Betalmaskinen accepterade nämligen bara tyska betalkort eller mynt, och vi hade varken det ena eller det andra. Vi hade dock en 10 €-sedel i fickan och hade gladeligen betalat om någon påpekat att vi inte gjort rätt för oss.

Efter frukost åkte vi ner till centrum för att ta ut pengar och bunkra lite mat. Dagens körning blev betydligt trevligare än tidigare under veckan. Vi startade i Penzberg och styrde kosan mot Brennerpasset och Italien. Första milen gick via Garmisch-Partenkirchen, så nu har vi även passerat den kända skidorten. Ärligt talat – inte mycket att se. En lång och lite plottrig by.

Sedan började stigningen – upp, upp och ännu mer upp! Höjdmätaren i GPS:en visade över 1000 meter, och både jag och Annika tjoade högt. Man har inte roligare än man gör sig! Vi passerade byn Mittwald, såg några hus genom skogen, och fortsatte sedan vidare mot Innsbruck. Vägen tog oss över 1200 meter, dimman låg tät och småregnet kom och gick.

Gränsen till Österrike märkte vi knappt – en enkel skylt med ”Austria” och EU-stjärnorna. Mobilen pep till och välkomnade oss, och så var vi inne!

Nu började det luta utför. Mina trumhinnor fick sig en rejäl omgång, och eftersom jag var lite förkyld kändes det extra jobbigt. Skyltarna visade 5 % lutning utför, helt okej – vi har ju nya bromsar. Men när vi närmade oss Innsbruck blev det svettigare. Plötsligt dök en varningsskylt upp: 16 % lutning i en kilometer! Och därefter lite flack också en ny omgång.

Normalt hade vi kunnat motorbromsa, men vår automatlåda krånglar och växeln kan inte köras manuellt. Att bromsa ner drygt 4,2 ton är inget man gör lättvindigt, och nerverna fick jobba hårt. Dimman gjorde inte saken bättre. Mitt i allt kände vi igen en parkeringsficka på motsatt sida – där hade vi stått för tre år sedan, fast då på väg uppåt! Den gången höll vi på att elda upp motorn när GPS:en lurade in oss på samma väg.

Det blir aldrig så bra bilder men det går rejält utför här, vi satt och tittade på dom som skulle upp. Det var fullfart genom kurvan och sen sackade det direkt i uppförslutet.

Vi såg flera avkörningsfält för fordon med överhettade bromsar, och känslan var inte långt borta när vi till slut svängde in vid en pizzeria mitt i backen. Bromsarna var varma, bilen luktade bränt, och vi var ganska skakiga. En välförtjänt fikapaus senare kunde både vi och bilen svalna.

Här är nedfarten som höll på kosta oss bromsarna idag, till höger syns en bromsfålla för dom som rökt bromsarna! Pizzerian mitt i backen längst ner.

Efter dramatiken i backen fortsatte vi mot Italien. Brennerpasset väntade, resans högsta punkt på cirka 1375 meter över havet. Vägen kantades av vägarbeten och köer – vi köade uppför, rakt fram och nedför. Gränspassagen var odramatisk, lika enkel som vid Österrike.

Nu slingrade sig vägen ner genom dalgångar med äppelodlingar och vinrankor. Här råder tydligen ett subtropiskt klimat som gör att grödorna frodas. Temperaturen steg från svala +10 till sköna 16–17 grader. När bergen slutligen tog slut och vi nådde slättlandet sprack molntäcket upp, solen tittade fram och värmen steg snabbt. När vi parkerade för kvällen hade vi +26 grader – alldeles lagom!

Segt idag – dag 4

Publicerat av
Svara

Nu är det inte lika spännande längre att köra på autobahn hela dagarna. Det kräver mycket energi eftersom det sällan blir något riktigt flyt i körningen. Här gasas det friskt, och idag när vi startade tog slätlandet slut – istället väntade backe upp och backe ner hela vägen.

Ligger man i högerfil bakom lastbilarna och drömmer sig bort blir man snart tvungen att köra om, eftersom de tappar rejält med fart i uppförsbackarna. I nedförsbackarna är det raka motsatsen – då drar de iväg i över 100 km/h tills nästa backe kommer, och så upprepas det om och om igen.

När vi vaknade imorse så satt det en inplastad lapp på framrutan. Det var en vänlig påminelse att vi inte betalat parkeringsavgiften för natten och att dom minsan anteckant vår regnr på husbilen. Betala gjorde man i kassan på kurbadet där vi vart lovade nakenbad kvällen innan!

Planen för dagen var egentligen att ta oss till Brennero på italienska sidan, men vi ändrade oss efter ett trevligt stopp på Fritz Berger i Neumarkt. Fritz Berger är en stor tillbehörsaffär för camping och uteliv, full av prylar man “villhöver”. Där hittade vi toatabletter, wc-papper, en ny kökskran till husbilen samt ett litet bord som vi placerar mellan framstolarna – perfekt som avlastningsbord för plattor, mobiler och kaffekoppen!

Fritz Berger butik
Ecoflow i masor

Dagen började dock med en riktig felkörning. Vi behövde verkligen tanka, eftersom mätaren stod på rött redan när vi startade husbilen. På kartan såg vi en mack i närheten, men först behövde vi ta oss genom byn. Det gick sådär, eftersom GPS:en valde en väg som var helt avstängd med stoppskyltar och betonghinder mitt i gatan. Hoppsan! Vi fick vända, och just då dök en tysk man upp. Han pratade bara tyska, vi bara engelska – en smula språkförbistring alltså. Till slut kom jag på ordet Kraftstoff, och då förstod han vad vi menade. Tyvärr kunde han ändå inte tala om var vi kunde tanka.

Vår GPS är en app på plattan som heter Sygic. Den är anpassad för tyngre fordon där man ställer in längd, höjd och vikt, så leder den oss (förhoppningsvis) rätt. Inte alltid blir det helt korrekt, men nästan alltid. Fördelen är att vi får vägar anpassade för lastbilar och bussar, vilket gör att vi sällan kör fel. Men som idag – när vägarbeten inte var uppdaterade – kan det bli lite stökigt!

Efter lite trixande hittade vi till slut en mack, men den låg precis vid autobahn, vilket gjorde att dieseln var rejält dyr. Kör man bara en mil bort från motorvägen kan priset skilja uppåt en krona per liter. Här råder verkligen fri konkurrens, och priserna på diesel varierar mycket. Nåväl – med 65 nya liter i tanken gav vi oss av igen, ner på A9 mot Neumarkt och nämnda Fritz Berger.

Vi startade dagen i sol, men luften var sval. Ju längre vi körde, desto gråare blev vädret, och de sista 3–4 milen fick vi både dimma och duggregn. Ikväll står vi på en ställplats i Penzberg, söder om Munchen och nu har vi bara några mil kvar till Österrike, som vi planerar att köra igenom ganska snabbt imorgon, onsdag.

Troligen blir nästa nattstopp i Carpi eller Bologna i Italien. På torsdag kör vi de sista milen och checkar in på campingen.

Kylslaget – dag 3

Publicerat av
Svara

När vi vaknade i morse blåste det riktigt svala vindar ute. Shortsen är fortfarande på, men det är tveksamt hur länge till. Å andra sidan lär vi möta värmen redan på onsdag när vi kör in i Italien, och på torsdag är vi i Rom – och där, om någonstans, kommer hettan.

Idag var en ren kördag, men först behövde vi bunkra upp med både dryck och mat. Av en händelse ligger Edeka precis bredvid Calles i Rostock, så vi slog två flugor i en smäll. Tunneln jag skrev om igår rånade oss ytterligare en gång idag. Inte tänkte jag på att det kunde vara rusningstaxa, så när vi rullade fram vid 09.00 ville den ha 20 € (ca 210 kr). What?! Bara för att köra igenom en tunnel på 300 meter. Nåväl – det är dyrt att köra på Essingeleden i rusningstid också, så det kanske är rimligt. Men ändå: över 350 kr för att åka fram och tillbaka i en tunnel. Vi får väl sätta det på kontot för lärpengar.

Resten av dagen har varit ganska händelselös. Vi körde drygt 44 mil på autobahn och Cuben (husbilen) har fått jobba hårt. För att hålla en rimlig bränsleekonomi och samtidigt inte reta gallfeber på medtrafikanterna har snittfarten legat runt 90–93 km/h. Men tempot på autobahn är betydligt högre än på svenska motorvägar, så ibland var vi uppe i över 100 km/h, och det märktes snabbt på bränslemätaren. Det är hysteriskt mycket lastbilar och dom ligger gärna runt 90km/h så det vill till att gasa för att köra om. Fascinerande att se hur trafiken fungerar här: ofta trefiligt, lastbilarna alltid till höger och personbilarna i de andra filerna. Det som slog mig var att man aldrig ser det där klassiska svenska beteendet – folk som ligger och ”fisskör” i vänsterfilen utan att gå in till höger. Här kör man om, och sedan direkt tillbaka till högerfilen. Och alla använder blinkers! Bara det är ju otroligt. Svenskarna har en hel del att lära här.

Ikväll står vi i en liten by strax söder om Leipzig, Bad Klosterlausnitz. Jag hittade platsen via appen Park4Night, som är vår ställplatskarta på resorna. Här finns ett kurbad, och vi tänkte att det skulle vara perfekt att bada några timmar innan vi somnar. Glada i hågen promenerade vi dit och anmälde oss i receptionen. ”Ja, det går bra”, sa de, ”ni får två timmar eftersom vi stänger 21.00.” Perfekt, tänkte vi. Men så lade receptionisten till: ”Bara så ni vet, det är nakenbad ikväll.” What?! Glöm det. Vi badar inte nakna bland byborna som känner varandra – och två bleka utbölingar därtill. Nej tack.

De erbjöd oss att komma tillbaka på tisdag morgon istället, då det är ”vanligt bad” från 09.00, dessutom till halva priset fram till 12.00. Vi får se… husbilen har ju dusch också.

I morgon blir det jakt på en inverter, om vi hittar en till hyfsat pris. Det finns ett campingvaruhus, Fritz Berger i Neumark, som är stort och välfyllt med massor av ”villhöver”-prylar. Vi saknar en inverter efter att vi satt in de nya litiumbatterierna – då skulle vi kunna köra vattenkokaren och ladda datorer och mobiler.

Till sist vädret: det har inte varit mycket att hurra för. Kallt i morse, svalt hela dagen och på eftermiddagen började det regna. Nu ikväll är det runt 8-10 grader, så gasolen får hålla oss varma. Vi har dessutom haft lite strul med kylskåpet som inte velat starta som det ska. Ett tag var det lite panik eftersom det bara kylde när vi körde, då den går på el. När vi står stilla ska den gå på gasol – och där har det strulat ända sedan vi åkte. Men efter en hel del kabelrenovering, byte av kabelskor och allmänt skruvande verkar det äntligen fungera. Ikväll har den faktiskt gått i flera timmar utan avbrott. Vi håller tummarna för att det håller ihop tills vi är hemma igen. Jag har rätt bra koll på felet, men reservdelen får vi jaga på vägen.