Tillbaka i Rostock
Så var vi då i Rostock igen — några dagar för tidigt kanske, men när vi startade i Rothenburg i går (söndag) kände vi båda: ”Äh, nu åker vi hem!”
Vi hade gjort två medeltidsstäder, gått i diverse turistfällor, druckit öl, ätit tysk mat och gjort allt man ”ska” göra. När vi började köra sa Annika:
– Ska jag mejla Piff & Puff och höra om vi ska hälsa på dom?
Jag svarade:
– Avvakta lite, jag klurar på hemresan.
– Aha, gör du det också!
Och där var beslutet taget. Annika körde, och jag bokade om biljetten – så vi kommer med färjan redan idag, måndag.

Långresan upp
Gårdagen blev en riktig rysare: totalt 73 mil upp till Rostock! Det kommer inte hända igen, det kan vi lova. Husbilen är inget långfärdsfordon – den funkar bra i 40–45 mil, men sedan räcker det. Det bullrar, skramlar i bodelen och fjädringen är rätt stum. Annika körde nog 70 % av sträckan, då min rygg inte är helt okej. Men på det hela taget gick det bra. Vi parkerade nere i hamnen i Rostock kl. 21:30 i går kväll, rätt slutkörda efter tio timmar på vägen. Man kan säga att vi somnade ovaggade.

Fördelarna med helgkörning
Anledningen till att vi körde så långt var enkel: på helgerna står alla lastbilar stilla i Tyskland. Det är förbjudet med tung trafik från fredag kväll till måndag (tror jag i alla fall), så det är lite som en söndag hemma i Sverige på autobahn. Och lastbilar finns det gott om här nere! Tempot är något högre än hemma, och högerfilen är nästan alltid full av långtradare med ungefär 100 meters lucka mellan sig – perfekt om man vill smita in. I Italien däremot var det tvärtom: korta avstånd och högre tempo, gärna 93–96 km/h.

Tyskarnas körstil och mörker
Vi fascineras varje gång av alla som kör som om det vore sista dagen i livet. Ibland bara smäller det till – så är man omkörd av någon som kör minst 200 km/h, ibland ännu mer. Och det sjuka är att det går lika fort på kvällen när det är kolsvart ute! För mörkt är det verkligen i Tyskland. Här slösar man inte energi på vägbelysning. Det gör att det ofta bildas köer bakom första bilen – många vågar helt enkelt inte köra om i mörkret.

Vind, sol och majs
Ju närmare Rostock vi kom, desto fler vindkraftverk såg vi. Här smäller de upp hela vindkraftparker på åkrarna – mängder av propellrar, kanske inte riktigt lika höga som hemma, men nästan. Vi såg också fler och fler solcellsparker, och det behövs verkligen om man ska ersätta kärnkraften som lagts ner både i Tyskland och Sverige. Men igår var det nog ingen lysande affär – det var nästan vindstilla hela dagen! Och då blir elen dyrare hemma i Sverige…Vi såg också att landskapet förändrats: från mjölkkor till rena spannmålsbönder. Vi körde förbi gigantiska majfält – en kilometer långa och nästan lika breda. Tysken måste älska majs, konstaterade vi och skrattade.

Hemåt igen
Nu bär det hemåt! Färjan tar oss till Trelleborg ikväll, och i morgon kör vi upp till Nyköping igen. Då blir det tvätt och städning av husbilen – men redan på fredag bär det av igen!
– Vart då? undrar ni.
Jo, inte så långt – bara till Sibro, drygt två mil hemifrån. Vi hyr ju ut huset via Airbnb, och såklart har vi en bokning nu till helgen!

Så vi får bo i husbilen ytterligare några dagar. Det gör inget – den är ju vårt hem, fast i slimrad version. Vi trivs med det här livet, och att ge sig ut igen så snart känns bara roligt.
Bra kämpat. 👏
Då ses vi på vårt APT imorgon. 😂
Oj vad långt det blev hem nu!
Ja tusen tack för den här resan,få se om ni är i ”resbart” skick om ett år…
Ja vi får se vart resan går då!
Hrrm, en liten rättning i leden 🤨 – Sverige har INTE lagt ner sin kärnkraft! Runt 30% av elproduktionen kommer från kärnkraft och de tekniska problemen att fullskaligt ställa om till vind-/solenergi är vida kända men intensivt förnekade i de gröna leden. Hepp!
https://www.eon.se/el/guider-tips/elproduktion#sverigesel
/kusin Ylva
Hälften är nedlagt i Sverige och allt i Tyskland
Jag vet när hemlängtan kommer så kan det gå fort
Ha ha ja både och!
Tack för en bra reseberättelse! Kör lugnt och ta hand om er!
Tack själv att ni har följt oss!
Nu hemma igen