Av myrorna har vi inte sett mycket idag – de är väl hemma och laddar om för nästa anfallsvåg! Vi vann första ronden, men har hittat några spejare här och var under dagen som snabbt har eliminerats.

Vi startade från ett solvarmt Ceprano runt 11.30 idag. Ingen större aktivitet från oss – det är ju ändå lördag, då får man ha sovmorgon. Som jag skrev tidigare hade vi en plan på att köra upp mot den italienska östkusten, men efter en koll på vädret vände vi nosen mot västkusten istället. Här finns värmen och solen – med besked! Ett tag idag var det 27 grader varmt, och hela eftermiddagen då vi suttit ute låg temperaturen säkert på 24–25 grader. Men på kvällen märks det att det är höst även här – temperaturen börjar sjunka, och när solen går ner går det fort, dessutom blir det fuktigt.

I morgon, söndag, är tanken att vi kör vidare till Pisa. När vi ändå river av den ena turistfällan efter den andra kan vi lika gärna klämma in det lutande tornet också, så var det klart. Troligen stannar vi en natt i Pisa för att sedan börja dra oss upp mot Milano och Turin – två storstäder även det, så vi får se om vi inte stannar där också. Men egentligen är det same same i varje stad: turiststråk, shopping om man behöver det, och samma puls. Inget nytt egentligen – mer än att man kan bocka av ännu ett stopp på bucketlistan.

Ikväll står vi på en strand som egentligen bara är en sandparkering vid vägen. Tur att vi har hydrauliska stödben så vi kan centrera bilen när vi parkerat. Vägen ner till parkeringen lämnade en del att önska – dessutom smal, så det rasslade friskt i sidorna, men det är ju bara buskar. Blir det en repa skulle jag bli förvånad. Nu är ju vår husbil 21 år i år, och vi har sagt att den ska användas – inte stå och finlira mellan campingar och ställplatser. Den får följa med dit vi vill, och det gör den utan knot och gnäll. Lite kärlek på morgonen så allt ser bra ut, sen rullar den så fint så.

Det var lite knepigt ett tag i veckan när vi körde en seg, lååång uppförsbacke på någon mil eller två. Jag sa till Annika att jag har gasen i botten och att det inte händer så mycket mer – då vet man att det är uppför! Men den sköter sig, går inte varm utan gnetar på som den ska. Det enda är ett skorrande ljud som jag tror är ett begynnande hjullager. De här modellerna är tydligen kända för det – kanske är den lite tung. Jag får kika på det i vår när snön har smält bort.

Det vi upptäckte idag var att, tack vare Italiens ständigt dåliga vägar, har reglaget till kylskåpets kyla troligen hoppat loss efter all den jäkla puckelpisten vi kört på. Det gör att vi inte kan köra kylen på fullt just nu, men det klarar sig. Jag ska titta på det i morgon eller på måndag. Går den på gas håller den kylan helt okej. När vi kör landsväg slår elen till, och det är då vi brukar skruva upp kylan. Vi har till och med sänkt trycket i däcken för att öka komforten – det ska vara 5,5 kg men vi har bara 4,8. Den går mjukare, men vad spelar det för roll när vägarna ändå är gropiga, spruckna och lappade med betong? Det tar stryk förr eller senare ändå.

Det blev mycket husbil och lite utfyllnad! Har man inte gjort så mycket mer än åkt husbil några timmar och sedan suttit ute och tittat på havet, finns det inte så mycket att skriva om.

På återhörande!