Förutom att motorlampan började lysa har inget stort hänt idag. Vi började packa ihop vid 10:00 i morse för att bege oss norrut, men först behövde vi bunkra lite förnödenheter. Därefter bar det av ut ur Pisa i flygande fläng (nåja…). Målet var egentligen Brescia för nattuppehåll, men vi hamnade istället på vischan i Gussago! Här står vi ikväll på en oansenlig parkering i Ome – fyra platser finns, och för 8 € får man el och färskvatten, men ingen tömning.

Italien ligger faktiskt före på många sätt, även om vissa saker känns rätt u-landsaktiga. Här finns tömningsplatser inne på bensinstationer, i städer, småbyar – överallt egentligen. I Sverige däremot är det nästan tvärtom; vissa städer förbjuder husbilar helt. Det de inte fattar är att här finns pengar att tjäna – framför allt på oss som åker husbil och gärna shoppar, äter ute eller bara vill se stan. Det går alltid åt en hundralapp eller två, oavsett vad man hade planerat. Samma sak med tömningsplatser – det är ett evigt liv på olika forum om var och när man får tömma gråvatten, svartvatten eller fylla färskvatten. Här (och i både Tyskland och Frankrike) har man insett att det är smartare att erbjuda en tömningspunkt än att folk tömmer i buskar och diken.

Motorlampan, ja – den lever sitt eget liv. Jag har faktiskt inte riktigt koll på vad som orsakar det. Den tänds någon gång, senast var väl fyra år sedan även då i Italien. Men då hade vi plågat den uppför en lång seg backe. Vi brukar stanna, stänga ner husbilen några minuter, och när vi startar igen är lampan släckt. Jag har en idé om att den kanske slår på när motorn går lite varm, men är inte säker. Jag menar, upp till Brennerpasset är det 1350 meter, och då brukar den inte knorra. Vi gjorde likadant idag – stannade, stängde ner och passade på att kolla vår hysteriska GPS som prompt ville skicka oss ut på en kostig på väg till kvällens ställplats.

Vi använder vanligtvis Sygic som standard-GPS och jag har testat CoPilot under ett år – men den åker ut nu, helt värdelös. Google Maps har vi ju också, men den är mer som en leksak. Den saknar fordonsdata, så man riskerar att hamna på vägar man inte får köra eller i tunnlar som är lägre än tre meter.

I morse, när vi höll på att göra klart för avfärd, sa Annika: “Kolla, TV-antennen sitter ju löst!” Och se på tusan – vi hade troligen kört in i ett träd eller någon form av vegetation på senaste campingen, så den hade slitits loss. Ingen ko på isen dock, inget regn i sikte, och antennen har ändå gjort sitt. Den har ingen funktion längre eftersom allt är digitaliserat. Hur som helst klippte vi kabeln och tejpade igen hålet där den gick ner – det känns onödigt att släppa in fiende nummer ett: fukten! Det vore riktigt illa att få in vatten i taket, då är vi snabbt stekta.

Våra vänner, myrorna, tror jag att jag har hittat orsaken till. Under gasolflaskorna finns ett vädringshål, och jag såg idag att två stroppar hänger ner där – de som egentligen ska hålla flaskorna på plats. Jag måste ha missat att sätta fast dem när vi bytte tuber innan avfärd, och det blev ju en perfekt infart för myrorna! Jag stod och fyllde vatten ur kannen när jag såg hur våra små vänner marscherade bredvid bilen och tog sig in via stroppen i gasolkofferten. Nu har vi sprutat med vår slovenska Radar och dragit in stropparna. Vi får se om de försvinner – annars lär de undra vart de hamnat när bilen står hemma i minusgrader, hehe.

I morgon är det onsdag, och planen är att försöka ta oss över alperna utan för mycket strul. Jag har helt övergett tanken på Brennerpasset – det känns inte okej att stå i milslånga köer med tusentals långsamma lastbilar som knappt orkar uppför. Att stå en halv dag och bara komma några mil – nej tack. Vi kör istället en parallell väg upp mot Füssen. Det ser bra ut, lite krokigt kanske, men det löser sig nog. Det är 35 mil dit från där vi står i kväll, så detta blir sista natten i Italien. I morgon är vi på tysk mark – värme och sol lämnar vi kvar tills nästa gång vi har vägarna förbi! Nu tar vi och möter kylan och mörkeret!