Vaknade av måsarnas skrik och tittade ut – fiskarna från byn där vi stod i natt var redan på väg ut för att fiska! Idylliskt så det förslår, men så var det. Gick ut och ringde brorsan, och medan vi pratade kom solen fram och värmde – det var så perfekt det bara kan bli. Men idag var det dags att köra en stund igen.

Vi hade bokat plats på stadscampingen i Pisa, så vi startade som vanligt runt 11-tiden. Ja, jag vet – ibland kommer vi iväg tidigare, men då har det alltid funnits en särskild anledning.

Vägen upp till Pisa går relativt nära kusten nästan hela vägen. En liten avstickare vid Grosseto där vägen går inåt landet, men sedan blir det kustnära igen. Vi kör just nu genom Toscana, och det är faktiskt väldigt fint här. Inte riktigt som på TV eller i romantiska filmer, men ändå vackert på sitt sätt.

Landskapet har planat ut – bergen är borta för stunden, men vi ser dem på avstånd, så de finns ändå där. Vi längtar inte direkt efter att köra upp och ner för berg igen, Cuben (husbilen) trivs bäst på platt mark just nu.

Idag, liksom igår, har vi haft solen i ryggen medan vi kört – perfekt! Bilen håller sig sval och ute har det legat runt 23–24 grader. Dagens toppnotering var 26,4, men det led vi inte av. Nej, vi har ingen AC i bilen över huvud taget, allt annat finns dock ingen AC.

Italien är verkligen ett u-land när det gäller vägar… säger inget mer, har jag inget sagt.

Igår när vi parkerade skulle jag skruva upp kylan lite på kylskåpet, men vredet gick alldeles för lätt och lamporna visade ingen skillnad. Nåväl, jag tänkte att jag fixar det idag – det är ju söndag, kan inte vara så allvarligt.

När vi lagt oss och Annika hade somnat hörde jag hur kylen startade, gick 10–15 sekunder, tände om och startade igen – om och om igen. Till slut tröttnade jag och satte mig för att se om det var fel på kylen, men självklart fungerade den felfritt då. Så brukar det vara när man ska visa eller felsöka något.

Jag stängde av kylskåpet – det går ju på gasol, och man vill inte riskera någon liten explosion under natten. Ingen öppnar ändå kylskåpet på natten, tänkte jag, så jag startade det igen på morgonen. Det hade hållit kylan som jag hoppats.

Efter frukosten idag skruvade jag isär panelen på kylskåpet. Måste ju kunna reglera temperaturen. För er som inte vet hur ett husbilskylskåp fungerar: när du kör går det på el, när du stannar växlar det till gasol, och om du har landström går det på 230 volt – allt sker automatiskt om allt fungerar som det ska.

Vi har haft lite strul under resan, eftersom vårt kylskåp ibland inte startar på gasol när vi stannat utan landström. Jag vet att en ventil måste bytas, men det får vänta till våren.

När jag skruvade loss panelen hittade jag felet! Vredet till temperaturregleringen hade helt enkelt skakat sönder av de italienska vägarna – ofta tvåfiliga motortrafikleder med tveksam standard. Som sagt, Italien är ett u-land vägmässigt.

Vi kom fram till en väldigt trevlig stadscamping, bara 1,3 km från det lutande tornet i Pisa, och fick genast några trevliga svenska grannar. Campingen håller kanske 3–4 stjärnors standard – ungefär. Alla campingar vi varit på är lite småskabbiga, men det är nog fullt ös här under högsäsong. Man kan ändå fundera på vart vägavgifterna egentligen tar vägen…

Vi blir nog kvar här till tisdag innan vi kör vidare mot Modena, Milano och genom Schweiz men inget klart än – tror jag. Vi har inte riktigt bestämt hur vi ska ta oss ut ur Italien än. Men en sak är säker: vi kommer inte köra över Brennerpasset igen! De köer vi mötte när vi åkte ner var galet långa – jag ställer mig inte frivilligt där igen. Aldrig!

Till sist – många av bilderna jag lägger upp är tagna från bilen under körning. En del blir bra, andra mindre bra, men det är vad vi har att tillgå när vi kör mellan olika städer eller mål. Visst, vi kan ta bättre bilder om vi stannar ofta, men att stanna var tionde minut fungerar inte när man ska köra 20–25 mil på en dag. Då kommer vi aldrig fram.