Kategoriarkiv: Utflykt

Nördlinger och Rothenburg ob der Tauber – dag 27

Publicerat av
3

Fredag – en ganska händelselös dag

Gårdagen, fredag, var ganska händelselös. Vi började med att lämna Schongau och tog sikte på Augsburg. Nu kör vi norrut i lagom tempo. Vi bör köra ungefär 16,6 mil per dag för att hinna upp till Rostock och färjan på torsdag morgon. Planen är att lägga oss i Rostock redan på onsdag kväll, på den stora ställplatsen nere i hamnen. Där brukar vi avsluta våra resor innan vi tar färjan tillbaka till Sverige.

Köningsbrunn ställplats inte så upphetsande men det fanns allt du önskar!

Vi kom nästan fram till Augsburg, men hamnade istället i förorten Königsbrunn – en rätt oansenlig plats utan något särskilt att se eller göra. Det gjorde dock inget, för vi hade redan irrat runt rätt mycket under förmiddagen. Tanken var att köra längs Romantische Straße som jag nämnt tidigare, men skyltningen lämnar en del att önska för en så legendarisk väg. Vi körde fel flera gånger, backade, vände och missade skyltar tills vi till slut gav upp – och då fick det bli Königsbrunn.

Önskebrunn i Köningsbrunn

Lördag – nya tag

Idag, lördag, tog vi nya tag. Nu kör vi från mål till mål, och väljer motorvägar (autobahn) för att komma fram i rimlig tid. Första målet var Nördlingen – en liten, trevlig stad med en bevarad ringmur som omger hela centrum. Det visade sig att Nördlingen var skådeplatsen för ett avgörande katastrofalt nederlag för den svenska och protestantiska armén under det trettioåriga kriget i slaget vid Nördlingen den 6 september 1634. Nederlaget ledde till att Sverige förlorade sin allierade i Tyskland, vilket tvingade Sverige att slåss för att säkra revirmål för att kunna lämna kriget, innan fransk inblandning räddade situationen. Staden ligger dessutom mitt i ett gammalt meteoritnedslag!

Torget Nördlingen med oduglig katedral/kyrka

Finns en annan rolig anekdot om Nördlingen också och det är att lite varstans står det grisar uppstälda! Små eller stora i olika färger Legenden säger att när staden belägrades på 1400-talet, upptäckte försvararna fiendernas tunnlar tack vare en gris. En soldat såg hur en gris betedde sig konstigt på en plats där marken var ihålig – och därmed avslöjades att fienden försökte gräva sig in under stadsmuren. Grisen ”räddade” alltså staden, och sedan dess har den blivit Nördlings maskot. Därför ser du grisar lite överallt i Nördlingen – statyer, souvenirer och till och med på skyltar. Den mest kända figuren heter ”Sau von Nördlingen” (”Nördlingsgrisen”)

Nördling grisen som räddade hela staden

Vi parkerade utanför stadsmuren och promenerade in. Man kan gå uppe på muren runt hela staden, så vi gick en bit där – ett par hundra meter. Men särskilt spännande är det ju inte i längden; man blir ganska begränsad när det bara är en smal gång 6–8 meter ovanför gatan. Vi gick istället in till centrum och besökte vad vi trodde var en katedral, men som visade sig vara ganska anspråkslös invändigt – betydligt vackrare utifrån.

Promenadväg på stadsmuren i Nördlingen!

Därefter blev det dags för lunch, men vi hittade tyvärr inte så mycket att välja på. Hur som helst var Nördlingen ett trevligt besök, och vädret började spricka upp lagom till promenaden. Lunch fick det bli på rester i husbilen innan vi styrde mot Rothenburg ob der Tauber, som vi senast besökte 2021 – ett trevligt återseende.

Kväll i Rothenburg ob der Tauber

Väl framme tog vi det lugnt i husbilen ett tag. Båda vilade ordentligt innan vi kände att det var dags att äta något. Eftersom vi inte hade firat Micke som fyllde 61 igår, bestämde vi oss för att göra det ikväll istället. Först gick vi till Käthe Wohlfahrts julbutik – en året-runt-öppen julbutik och stor turistattraktion. Butiken har ett enormt utbud av juldekorationer och innehåller även ett julmuseum. Vi började där eftersom de snart skulle stänga.

Efteråt hade vi redan spanat in en restaurang lite utanför turiststråket – och det visade sig vara en fullträff! En trevlig och lagom stor restaurang med tysk husmanskost till rimliga priser. Det fick bli en försenad födelsedagsmiddag. Jag valde Nürnbergerwürst med surkål och en mycket god, varm potatissallad – inte alls som den svenska varianten med majonnäs och crème fraîche. Annika tog en schnitzel stor som tallriken, med pommes. Till det drack vi lokal öl. Totalt gick middagen på runt 400 kronor, och det var det verkligen värt.

Sedan tog vi en lugn promenad tillbaka till husbilen. Vi står på samma ställplats som 2021 – cirka 70 platser – och hade turen att få en plats direkt vid ankomst. Annika körde och började känna av migrän, så vi var glada att kunna parkera snabbt. Här är det fullbelagt på helgerna, och fortfarande vid 20:40 rullar husbilar in och letar plats. Lite sent, tycker vi, men alla har ju inte möjlighet att komma tidigare. Så blir det ibland.

Kvälsbild från Rothenburg ob der Tauber

Dagen efter – dag 26

Publicerat av
2

Vaknade i morse i Österrike, och vi var fortfarande lite tagna av resan över Stelvio-passet. Vi pratade en hel del om det igår kväll och även i morse när vi drog vidare mot Tyskland. Vi är helt överens om att det var en upplevelse som slår det mesta – men kanske inte något man bör uppleva i husbil, eller åtminstone inte i en så stor husbil som vår. Vi åker gärna över berget igen, men då i en vanlig personbil!

Bonus film från igår, på väg ner från Steviopasset!

Resan mot Tyskland idag var helt händelselös – ja, förutom att vi, två mil från tyska gränsen, plötsligt fick syn på en bensinmack mitt ute i skogen. Självklart visade det sig vara en riktig turistfälla. De hade diesel för 14,50/litern, drygt en krona billigare än nere i byn vi just passerat. Givetvis var det kö till pumparna – åtta bilar, inklusive en stor Concorde-husbil. Vi tänkte inte ens tanken att svänga in, särskilt som vi tankade bara en halvtimme tidigare innan vi fortsatte mot Tyskland.

Väl framme vid gränsen var det inte bara att köra över som vanligt – alla fordon hänvisades att passera genom en poliskontroll. Ingen blev dock stoppad, så det kändes mest lite lustigt. Vi kom igenom utan problem och styrde mot något som heter FOC – Füssen Outlet Center – för att se vad det var och för att sträcka på benen lite. Efter gårdagens heldag i bilen var det välbehövligt med lite rörelse.

De hade ordnat en ställplats på grus bredvid outleten, så vi parkerade och tog en promenad. På plats hade de även byggt en upplevelsebana/hinderbana ovanför bilparkeringen, där man kunde hyra säkerhetssele för att gå banan. Den såg riktigt häftig ut – avslutningen var en zipline på hela 100 meter! Såg minst sagt skräckinjagande ut.
En zipline är en linbana där en person, fastspänd i en sele, åker längs en vajer som är spänd mellan två punkter, ofta med en högre startpunkt och en lägre slutpunkt. Detta skapar en fartfylld upplevelse där man glider nerför vajern, ofta med höga hastigheter. Zipline används som en frilufts- och äventyrsaktivitet för turism och rekreation. 

Själva outleten var inte mycket att hänga i granen. I våra ögon svindyrt, och mest kläder och skor med inriktning på friluftsliv. Vi shoppade bara en fleece-mössa/halsduk, annars fick det vara. Tillbaka i husbilen åt vi lunch, och sedan körde Annika vidare in mot Füssen och Romantische Straße, som vi ska följa upp till Würzburg. Vi hittade “starten” och drog iväg norrut. På vägen stannade vi vid en vacker kyrka mitt ute på en åker, men när vi gick in visade det sig att ett gäng volontärer höll på att skura golvet. Det luktade nyskurat och fräscht, men vi tog inte så många bilder – ville inte ha med städarna i bakgrunden!

Därefter fortsatte vi norrut. Landskapet just nu är platt, riktigt platt, med stora åkrar och massor av kor på var och varannan äng. Så roligt att se en levande landsbygd igen – som vi hade i Sverige innan politiken och miljörörelsen började ropa om att kor sprider metangas och att vi måste sluta äta nötkött. Jag vet att det finns fler orsaker till att vi snart inte har några kor kvar i Sverige, men det sticker lite i ögonen när det tydligen fungerar här i Tyskland. Det var heller inga stora besättningar – kanske 15–25 kor per äng, ibland färre.

Efter gårdagens intensiva körning var vi lite slitna, så nu var det dags att slå läger för kvällen. Vi hittade en bra ställplats för 8 €, runt 90 kr, där vi står i natt. Vi har fyllt på vatten, så ikväll blir det helrenovering (dusch) innan godnatt.

Också Romatick Strabe! Hamna bakom en bonde som vart ute och gödslat sina åkrar, inte luktlöst om vi säger så…

I morgon, fredag, ska vi bunkra mat – det mesta är ju stängt i Tyskland under helgerna. Det finns inga ICA-butiker här som har öppet 07–23 runt hörnet, och att äta ute är dyrt – så pass dyrt att vi väljer våra restaurangbesök med omsorg. Det blev lite mer av det i Italien, där det är billigare, men Tyskland ligger nästan på svenska prisnivåer.

Nog för idag – ny rapport i morgon om vi hittar något sevärt, och det lär vi göra. Romantische Straße har mängder med sevärdheter man kan stanna till vid och utforska.

På tal om ingenting – minns ni när jag nämnde att jag tagit ett misslyckat foto i Sixtinska kapellet i Vatikanstaten? Här på taket av den lilla byggnaden finns ju skorstenen där det kommer svart rök när man inte valt en ny påve, och vit rök när en ny påve har blivit utsedd. Jag trodde att jag inte hade fått med det på bild – men jag hittade fotot till slut! Här kommer det, håll till godo!

Lutande tornet i Pisa – dag 22

Publicerat av
3

Vaknade av måsarnas skrik och tittade ut – fiskarna från byn där vi stod i natt var redan på väg ut för att fiska! Idylliskt så det förslår, men så var det. Gick ut och ringde brorsan, och medan vi pratade kom solen fram och värmde – det var så perfekt det bara kan bli. Men idag var det dags att köra en stund igen.

Vi hade bokat plats på stadscampingen i Pisa, så vi startade som vanligt runt 11-tiden. Ja, jag vet – ibland kommer vi iväg tidigare, men då har det alltid funnits en särskild anledning.

Toscana är vackert!

Vägen upp till Pisa går relativt nära kusten nästan hela vägen. En liten avstickare vid Grosseto där vägen går inåt landet, men sedan blir det kustnära igen. Vi kör just nu genom Toscana, och det är faktiskt väldigt fint här. Inte riktigt som på TV eller i romantiska filmer, men ändå vackert på sitt sätt.

Landskapet har planat ut – bergen är borta för stunden, men vi ser dem på avstånd, så de finns ändå där. Vi längtar inte direkt efter att köra upp och ner för berg igen, Cuben (husbilen) trivs bäst på platt mark just nu.

Idag, liksom igår, har vi haft solen i ryggen medan vi kört – perfekt! Bilen håller sig sval och ute har det legat runt 23–24 grader. Dagens toppnotering var 26,4, men det led vi inte av. Nej, vi har ingen AC i bilen över huvud taget, allt annat finns dock ingen AC.

Vindruvs odling

Italien är verkligen ett u-land när det gäller vägar… säger inget mer, har jag inget sagt.

Igår när vi parkerade skulle jag skruva upp kylan lite på kylskåpet, men vredet gick alldeles för lätt och lamporna visade ingen skillnad. Nåväl, jag tänkte att jag fixar det idag – det är ju söndag, kan inte vara så allvarligt.

När vi lagt oss och Annika hade somnat hörde jag hur kylen startade, gick 10–15 sekunder, tände om och startade igen – om och om igen. Till slut tröttnade jag och satte mig för att se om det var fel på kylen, men självklart fungerade den felfritt då. Så brukar det vara när man ska visa eller felsöka något.

Jag stängde av kylskåpet – det går ju på gasol, och man vill inte riskera någon liten explosion under natten. Ingen öppnar ändå kylskåpet på natten, tänkte jag, så jag startade det igen på morgonen. Det hade hållit kylan som jag hoppats.

Oliv odling

Efter frukosten idag skruvade jag isär panelen på kylskåpet. Måste ju kunna reglera temperaturen. För er som inte vet hur ett husbilskylskåp fungerar: när du kör går det på el, när du stannar växlar det till gasol, och om du har landström går det på 230 volt – allt sker automatiskt om allt fungerar som det ska.

Vi har haft lite strul under resan, eftersom vårt kylskåp ibland inte startar på gasol när vi stannat utan landström. Jag vet att en ventil måste bytas, men det får vänta till våren.

När jag skruvade loss panelen hittade jag felet! Vredet till temperaturregleringen hade helt enkelt skakat sönder av de italienska vägarna – ofta tvåfiliga motortrafikleder med tveksam standard. Som sagt, Italien är ett u-land vägmässigt.

Det lutande tornet, i kvällssol!

Vi kom fram till en väldigt trevlig stadscamping, bara 1,3 km från det lutande tornet i Pisa, och fick genast några trevliga svenska grannar. Campingen håller kanske 3–4 stjärnors standard – ungefär. Alla campingar vi varit på är lite småskabbiga, men det är nog fullt ös här under högsäsong. Man kan ändå fundera på vart vägavgifterna egentligen tar vägen…

Vi blir nog kvar här till tisdag innan vi kör vidare mot Modena, Milano och genom Schweiz men inget klart än – tror jag. Vi har inte riktigt bestämt hur vi ska ta oss ut ur Italien än. Men en sak är säker: vi kommer inte köra över Brennerpasset igen! De köer vi mötte när vi åkte ner var galet långa – jag ställer mig inte frivilligt där igen. Aldrig!

Italienska motortrafikleder..se filmen till slutet så förstår ni vad jag menar med u land vägmässigt. Detta är vägar som du rekomenderas köra 100-130km/h

Till sist – många av bilderna jag lägger upp är tagna från bilen under körning. En del blir bra, andra mindre bra, men det är vad vi har att tillgå när vi kör mellan olika städer eller mål. Visst, vi kan ta bättre bilder om vi stannar ofta, men att stanna var tionde minut fungerar inte när man ska köra 20–25 mil på en dag. Då kommer vi aldrig fram.

Vesuvius – dag 18

Publicerat av
4

Dagen till ära hade vi bokat en tripp upp på Vesuvius – jag menar, det vore ju dumt att inte besöka vulkanen när vi ändå är på plats. Sagt och gjort – 700 kronor fattigare hade vi nu biljetter till bussen som skulle ta oss till Vesuvius, samt inträdet till själva vulkanområdet. Bussen skulle ta oss nästan hela vägen upp – bara 200 meter kvar till toppen, enligt guiden. Det som inte framgick var hur &%¤%# brant den där backen var! Dessutom slingrade den sig upp i ett zigzag-mönster. Och så ska tilläggas: det var bara en vecka sedan vi låg däckade i feber efter en envis förkylning – och nu var vi alltså på väg att bestiga en vulkan. Hur sjukt är inte det?

Insidan av Vesuvius I

Resan började på campingen, där vi blev upphämtade av en minibuss som tog oss till mötesplatsen, cirka två kilometer bort. Där bytte vi till en större buss tillsammans med ett gäng andra vulkanentusiaster som också skulle upp till toppen. Färden började i ett typiskt italienskt hetsigt tempo ut mot Vesuvio. Det var längre än vi trott – trots att vulkanen såg så nära ut från campingen. Själva bussfärden blev en upplevelse i sig: bra fart uppför, smala serpentinvägar med 180-graderskurvor, och möten med bussar, bilar, motorcyklar, cyklister… ja, alla möjliga fordon som var på väg både upp och ner.

Neapel

Trots att körningen kändes smått livsfarlig måste jag säga att förarna hade stenkoll. De visste exakt var de hade både sitt eget och andras fordon. Väl uppe klev vi av bussen – och herregud vad kallt det var! Svinkallt! Jag stod där i shorts och luvjacka med en t-shirt under och tänkte: Ge mig mössa och vantar, tack. En envis, isande vind blåste från alla håll.

Insidan av Vesuvius II

Annika drog iväg som en gasell så klart, medan jag redan efter 20–30 meter kände att det här skulle bli tufft. Men jag tänkte: jag kör på, så får vi se hur långt jag kommer. Steg för steg, ibland långsammare än en snigel, kämpade jag mig uppför den branta stigen – som för övrigt var så bred att man hade kunnat köra bil där! Min plan från början var att gå så långt jag orkade, och om jag mötte Annika på vägen ner skulle jag vända. Men eftersom jag mötte henne på toppen, så slapp jag gräma mig över att vara “så nära men ändå inte”.

Jag fick stanna ofta för att känna efter: hur går det, orkar jag, andas jag okej? Inte så konstigt att det tog på krafterna, med tanke på att jag hade feber så sent som i lördags. Jag blev dessutom omkörd av en hel del pigga pensionärer, men vad gör det! Utsikten hela vägen upp var fantastisk, så jag passade på att ta en hel del bilder under mina pauser. Den sista sträckan var både lång och brant, och där var jag faktiskt nära att ge upp. Men så hörde jag ett samtal bakom mig – någon som var på väg ner berättade för en annan att “nu är det bara 140–150 meter kvar, sen kommer en toppstuga och det blir flackare.”

Japp – på’t igen! Tre stopp senare stod även jag vid toppstugan. Där blev det fruktpaus och vatten, och jag satt länge och bara njöt av att ha tagit mig dit. Efter vilan fortsatte jag uppför, men nu var det betydligt flackare, så jag kunde till och med öka tempot lite. Då mötte jag Annika – hon hade redan gått hela vägen runt kratern, fotat massor och var på väg ner igen. Hon såg faktiskt lite förvånad ut när hon mötte mig där uppe, haha!
Tjurskallen vann idag.

Vesuvius var ju självklart mäktigt att gå på, det är ju en levande vulkan som hade sitt senaste utbrott 1944. Vi såg att det rök lite här och var inne i kratern, men geologerna har full koll på aktivitet så det är ingen fara att besöka. Vid toppstugan så såldes det varm choklad á 3€ koppen. Fanns även en liten restaurang med pasta och pizza såklart. WC lämnar jag därhän, äckligare ställe har jag väll sälan besökt. Fattar inte hur folk kan lyckas med att grisa ner något så fullständigt. Där bussarna släppte av oss så är det ju självklart en del turiststånd som säljer allehanda krims krams från Vesuvius. Lavastenar, tröjor, smycken etc, men det är rätt ok säljarna är inte speciellt påflugna utan ett nej är ett nej!

Se hela filmen det blir tight!

Sjukstuga i husbilen – dag 11

Publicerat av
5

Nu har vi sjukstuga i husbilen. Jag har varit lite halvkass sedan vi åkte – en envis förkylning som inte vill släppa taget, med rinnsnuva och helt spontana hostattacker. Idag har Annika också börjat känna sig lite risig och har redan gjort kväll med en Ipren och en hög snorpapper. Vi hoppas att det inte blir värre än en vanlig bonnförkylning för hennes del också. Idag blev det besök i Vatikanstaten – en egen stat mitt inne i Rom, omgärdad av höga murar och en gigantisk säkerhetsapparat för att ta sig in. Åtminstone för oss turister! Jag läste att det bor runt 450 personer i Vatikanstaten – lagom många tycker jag. Alla känner säkert alla, lite som när vi bodde på kobben (Oaxen).

Vatikanbesök

Vi hade bokat ett besök till kl. 13.00, den här gången med guide, så vi skulle både få vägledning och lära oss något nytt. Vi lämnade campingen redan vid 11.00 – dels för att vara ute i god tid, eftersom arrangemang i Italien tenderar att vara lite kaotiska innan allt är kontrollerat och klart. Vi var på plats 12.30, alltså en halvtimme innan, och tur var väl det. Google Maps fick styra oss fram till målet – som visade sig ligga i ett litet hål i väggen precis bredvid Vatikanen. Där fick man först visa biljetten för en “inkastare” som skickade vidare mig till en reception. Bakom disken stod en tjej som samtidigt pratade italienska med en kollega, bytte till franska för att hjälpa en annan gäst, och hälsade mig välkommen på engelska. Jag fick två klisterlappar märkta med siffran 11 – det engelsktalande gänget. Snacka om att ha många bollar i luften!

Statyerna i överkant är martyrer!

Så fungerar mycket här i Rom – multitasking är en livsstil. Inte som i Sverige där vi vill ha ordning och reda. Här finns på något sätt ordning mitt i kaoset. Samma sak när vi köpte glass: man fick beställa på ett ställe och betala runt hörnet. Själv hade jag aldrig orkat med det tempot – undrar hur många som går in i väggen här?

Guidningen

Vi hittade några andra med samma klisterlappar och samlades när en koordinator ropade att vår guide Romina stod redo. Hon delade ut headset och mottagare – väldigt smart system! Hon pratade i mikrofon och vi kunde lyssna på allt utan att behöva trängas. Romina, från GetYourGuide, var fantastisk – otroligt kunnig! Vi började på Petersplatsen, och för att komma in där var det säkerhetskontroll som på flygplatsen – av med metall, genom röntgen och detektorbåge. Väl inne på Petersplatsen kunde man inte annat än imponeras. Dels över storleken, men också av känslan att stå på så historisk mark.

Romina pratade på i högt tempo om statyer, byggnader och helgon, medan vi stod i stekande sol. Efter en stund gick vi ner i det hon kallade en “grotta” – kanske en gång i tiden, men nu vackert renoverad. Där låg gamla påvar i rad i stenkistor – jag tror till och med att jag såg den förre påvens grav. Sedan bar det upp för en smal trappa – och plötsligt stod vi mitt inne i Peterskyrkan.
Alltså… man blir mållös. Kyrkan är den näst största i världen, och full av folk. Otroligt vacker, med guld, konstverk av Michelangelo och detaljer överallt. Romina berättade entusiastiskt – särskilt om en viss Bernini som avslutade bygget efter Michelangelo. Hon nämnde honom i nästan varje mening – kanske en släkting?

Vi gick runt i lugn takt mellan olika platser där hon berättade minst 6–7 minuter på varje. Efter över en timme inne i kyrkan (tillsammans med kanske 10–15 000 andra) började vi tröttna, lämnade tillbaka headseten och gick vidare på egen hand. Vi hann se den Heliga Porten innan vi till slut gav upp och begav oss ut. Vi hade varit där i över tre timmar – trots att guidningen bara var planerad till 1,5. Helt klart valuta för pengarna! Men det blev lite väl mycket, så vi kände oss rätt nöjda och lämnade Vatikanen.

Hemresan

Hungriga som vargar hittade vi en bra restaurang, åt varsin pasta och tog en iskall öl – precis vad vi behövde. Sedan gick vi mot vår pendeltågsstation. Men förstås – just idag var den avstängd på grund av något fel. Där stod vi vid 18-tiden och hade ingen aning hur vi skulle ta oss hem. En skylt hänvisade till en annan gata med ersättningsbussar, så vi knatade dit – tillsammans med 300 italienare på väg hem från jobbet. Tiden gick, ingen buss kom. Till slut dök två bussar upp – för 300 personer! Det blev fullständigt kaos. Annika lyckades pressa sig in på en, men jag kom inte med.

Jag väntade ett tag, men inga fler bussar dök upp. Till slut började jag gå nerför gatan – och där ser jag bussen Annika sitter på! Ringer henne och frågar: “Vad gör du här?” Vi bestämde att hoppa av hela grejen, hon kom ut och vi beställde en Uber istället. Chauffören Roberto – äldre, trygg och tuggummituggande – körde oss säkert genom Roms galna trafik. Han blinkade vänster och höll upp handen för att stoppa bilar från höger i korsningar – helt otroligt. Som jag sa tidigare: det finns en sorts ordning i kaoset här.

Dags att dra vidare

Sista natten i Rom, nu checkar vi ut och drar vidare. Tack Rom för den här gången! Kanske ses vi igen – men då flyger vi nog hit.
Nu styr vi kosan söderut mot Neapel och Amalfikusten. Förhoppningsvis kommer vi fram fredag eller lördag. Vi tar vanliga landsvägar – ingen motorväg – för att se mer av landet den här gången.

Colosseum – dag 10

Publicerat av

Måndag igår, och vi hade bokat in oss på Roms turistfälla nummer ett: Colosseum, även kallat Flaviska amfiteatern, en stor antik amfiteater i Rom. Vi bokade genom ett eventföretag som vi brukar använda när vi reser, GetYourGuide. Det är en onlineplattform där man kan boka olika typer av reseupplevelser, aktiviteter och guidade turer över hela världen. Tjänsten vänder sig både till turister som vill upptäcka nya städer och till dem som vill boka biljetter till attraktioner, museer, sightseeingturer, matupplevelser, äventyrsaktiviteter och mycket mer.

Colosseum (eller Flaviska amfiteatern) är en enorm, oval amfiteater i centrala Rom, Italien. Det är en av världens mest kända byggnader och ett av antika Roms mest ikoniska monument.

🔹 Byggt: Mellan år 70–80 e.Kr., under kejsarna Vespasianus och Titus (av den flaviska dynastin – därav namnet Flaviska amfiteatern).
🔹 Användning: Det användes till gladiatorspel, djurstrider, teaterföreställningar, och ibland simulerade sjöslag. Det var ett slags antik nöjesarena.
🔹 Publik: Kunde rymma omkring 50 000–80 000 åskådare – alltså ungefär som en modern stor fotbollsarena.
🔹 Utformning: Arenan är byggd i sten och betong, med flera våningar, valv och gångar – en ingenjörsbragd för sin tid.
🔹 Symbolik: Colosseum är en symbol för Romarrikets storhet men också för dess brutala nöjen.

Idag är Colosseum en av Italiens mest besökta sevärdheter och finns med på UNESCO:s världsarvslista. Det är också en av de nya sju underverken i världen (utsedda 2007).

Resan till Colosseum gick snabbt eftersom vi börjar få kläm på kollektivtrafiken i stan. Det fungerar faktiskt riktigt bra, och man kommer ofta fram direkt till sitt planerade resmål. Vi skulle mötas på en avtalad plats ett par hundra meter från Colosseum, och med hjälp av Google Maps hittade vi fram utan problem. Fantastiskt hur mycket enklare mobiltelefoner har gjort allt, även om jag kan bli lite irriterad över hur beroende vi blivit av dem. Man är nästan “naken” utan mobil idag, även om det går. Italienarna är precis som alla andra – på tunnelbanan sitter alla med näsan i mobilen eller har högljudda samtal med Gud vet vem. Ingen större skillnad mot Sverige alltså.

Det visade sig att jag hade missat en liten detalj i bokningen, vilket visade sig vara till vår fördel. Jag trodde att vi hade bokat en rundvandring med guide, men det var istället en audioguide – man laddar ner en app som guidar dig runt i arenan. Till en början kändes det surt, men det visade sig vara väldigt smart. Vi kunde nu strosa runt i Colosseum i vår egen takt. Biljetterna säljs med löfte om förtur i kön, men vi fick ett meddelande kvällen innan att detta inte kunde garanteras beroende på hur många som bokat. Nåja, vi kom fram ändå.

Arkeologer som gräver vidare i det gamla Rom

Väl på plats fick vi vänta på vår tur att passera biljettkontrollen, som bestod av fyra steg. Först biljetten, sedan pass och biljett, därefter en full säkerhetskontroll med metalldetektor och genomsökning av väskor, och till sist ytterligare en kontroll av biljetten. Vår biljett gällde från 12:30, och man kunde komma max 15 minuter i förväg. Säkerheten är alltså hög – ingen kommer in utan noggrann genomgång.

Inne på Colosseum gick man runt under kontrollerade former, ofta i ett slags följetåg. Man släpps in i olika områden där man får en inblick i hur det såg ut förr. Vi gick runt både på markplan och på första våningen, som låg tre våningar upp. Trappstegen var höga, men väl uppe öppnade det upp sig och vi kunde röra oss mer fritt och ta bilder – många bilder blev det! Arenan i sig är mäktig och verkligen stor, otroligt hur man byggde detta för över 2000 år sedan. Inne under valven var det svalt och skönt, men ute på estraderna var det varmt och kvalmigt, och alla försökte få sina bästa bilder.

Vi tillbringade nog över en timme i arenan innan vi kände oss nöjda. Magarna började kurra, så det var dags för lunch. Ingen gourmetlunch – bara en varm macka – eftersom vi hade två mål kvar på vår biljett: Forum Romanum och Palatin. Här skiljdes våra vägar lite; Annika ville se ett ruinområde medan jag gick till ett svalt museum med gamla statyer och ett tidigare tempel. Till slut var vi rätt trötta. Värmen och alla människor tog på krafterna, så vi bestämde oss för att åka tillbaka till husbilen. Kvällen blev lugn och avslappnad, och jag orkade inte skriva inlägg då, därför kommer det först idag.

Imorgon har vi bokat ett besök hos påven i Vatikanstaten! Jag hoppas, som vanligt, på lite mindre folk, men inser att det nog bara är en önskan. Spännande blir det i alla fall att se var påven bor.

Mellandag – dag 9

Publicerat av

Söndag idag, och vi sov lite längre än vanligt. Vi hade dessutom en del träningsvärk efter gårdagens heldag på stan. Tanken var att vi skulle ner till stan idag också, men den här gången hade vi inte så mycket planerat – bara en tur med Hop on Hop off-bussarna. Det är turistbussar i två plan som kör en färdig slinga genom staden med förinspelad guidning. Övervåningen är öppen, och om det börjar regna kan man dra över ett tak. Det är ett enkelt och bekvämt sätt att se mycket av en stad på kort tid – särskilt om man inte vill planera allt själv eller använda kollektivtrafiken.

Vi tog god tid på oss på morgonen, och jag förbokade biljetter för att göra det så enkelt som möjligt. På campingen finns en elbil med åtta sittplatser som fungerar som internbuss. Det är bara att hoppa på, så kör den oss till receptionen – mycket bra initiativ, tycker i alla fall jag!

Efter en snabb promenad till vårt rätt skabbiga pendeltåg, tog vi tåget till slutstationen i Rom. Därifrån var det dags att åka tunnelbana – och det gick hur bra som helst. Tågen är hyfsat fräscha med AC i vagnarna, vilket gjorde resan väldigt behaglig. Biljetter köper man i automater, och det finns flera alternativ: enkelbiljetter som gäller i 100 minuter, samt dagsbiljetter för 24, 48 eller 72 timmar. Vi valde en 24-timmarsbiljett, så vi kan använda den igen på måndag när vi ska besöka Colosseum. Förhoppningsvis är det betydligt mindre folk då än under helgen.

Väl inne i stan hittade vi fram till Roms centralstation, där Hop on Hop off-bussen utgår ifrån. Vi fick bra platser på övervåningen, och sedan bar det iväg på en ganska stökig tur – stökig i den bemärkelsen att trafiken är intensiv även på söndagar. Men på något märkligt sätt får de det ändå att fungera. Tutandet finns förstås där, men det är mest vesporna som signalerar för att visa att de kommer. Annars rullar trafiken på, om än sakta, med många stopp och övergångsställen där folk går rakt ut – precis som hemma.

Själva rundturen tog cirka en timme, kanske lite mer, och avslutades där vi började – vid Roma Termini, centralstationen. Man kan kliva av och på vid åtta olika hållplatser, ofta nära något välkänt turistmål. Rom är verkligen fullt av gamla byggnader, kyrkor och palats från romarrikets storhetstid. Vi passerade förstås även Colosseum – imponerande att de kunde bygga något så stort och vackert för så länge sedan.

När turen var klar var det dags för lunch. Vi hittade en trevlig restaurang på en tvärgata där jag åt ravioli med köttfärssås och Annika pasta med bacon och ost. Inte något särskilt märkvärdigt, men gott var det! Efteråt tänkte vi ta en promenad och turista lite, men vi vek ner oss ganska snabbt och enades om att åka hem – vi har ju ändå sett det mesta, och ingen var särskilt sugen på en lång promenad.

Kvällen ägnade vi åt lite praktiska saker: tvättade, tömde gråvattnet, dammsög och bara chillade utanför husbilen. Våra något överansträngda kroppar behövde lite lugn och ro, haha. Fast riktigt så illa var det nog inte ändå.

Många steg vart det – dag 8

Publicerat av

En dag i Rom

Närmare bestämt 14 000 steg enligt stegräknaren i mobilen – och det stämmer säkert. Det känns i kroppen ikväll, men det var det värt. Idag har vi gjort en liten del av Rom. Nu var det färdigchillat – dags att ge sig ut på stan! Vi började med att leta oss fram till tunnelbanan som enligt receptionen skulle ligga fem minuter från campingen. Det stämde säkert… konstaterade vi när vi gick hem på kvällen. Men på vägen in till Rom lyckades vi snurra bort oss totalt! Vi fick gå in på en mack och fråga om vägen, och sen var det bara att försöka igen. Vi hittade till slut stationen, men det tog säkert en halvtimme – så fem minuter var lite fel. Men nu vet vi hur vi ska gå! Vi tog rygg på en lokalbo när vi gick hem och hen visade en genväg som gjorde promenaden betydligt kortare.

När vi tog tunnelbanan in kom ett av de skruttigaste tåg jag sett in på perrongen. På väg mot stan räknade vi att vi skulle passera sex stationer innan vi var framme. ”Passera” var rätt ord – tåget körde förbi tre stationer utan att stanna! Resan in tog bara 15 minuter. Det är inga utrop som berättar vilken station du är på, och du måste trycka på en stoppknapp vid dörren om du vill att tåget ska stanna. Och vid slutstationen, där vi skulle av, var perrongen plötsligt långt ner – så tåget fällde ut en trappa för att man skulle kunna kliva av!

Massor med småbilar som parkerar lite hur som!

Första intrycket av Rom

Hur var då Rom? Ja du – stort, varmt, och fullt av människor. Sjukt mycket folk överallt idag, men det var ju lördag, så kanske inte så konstigt. Vi klev av tunnelbanan, satte oss en stund och aktiverade platsdelningen på Google Maps, så vi skulle hitta varandra om vi kom bort.

Sedan började vi promenera och hamnade direkt på ett stort torg fullt av turistfällor. Där stod en snubbe målad i guld och låtsades vara robot, en clown på ett ben som blåste bubblor – och så dök det upp en ”vänlig” man som gav Annika en ros. Han började småprata och frågade var vi kom ifrån. När han hörde ”Sweden” kastade han genast ur sig några svenska ord och nämnde Hagsätra och Odenplan, mycket vanlig turistfälla. Sedan ville han veta hur många barn Annika hade, gav henne en ros till och band färgglada snören runt våra handleder – och så skulle vi pussa varandra! Ni hör ju… jag sa direkt till Annika att ”där har vi dagens första bluff”. Mycket riktigt – när han tyckte vi fått nog ville han ha betalt. Han fick 1 € (11 kr), men ville ha mer, så vi gav honom ytterligare 1 €. När vi sa stopp tog han tillbaka en av rosorna! Jaja, man lär sig. Vi fick oss i alla fall ett gott skratt.

Rolig affär

På vår väg så fanns det ju en uppsjö av affärer men den som var mest underlig och rätt kul var en som sålde gummiankor, romeduckstore och även tygankor i allehanda modeller! Jag kan tycka det var helt sjukt, dom ville 15€ för en vanlig gul gummianka. Fanns tusentals ankor i alla dess former och priser. Affären staratdes i Amsterdam 2015 och här var det så gott som fullsatt med folk, mycket underligt om du frågar mig! Gummiankor..

Spanska trappan och Fontana di Trevi

Vårt första mål blev Spanska trappan, som vi faktiskt råkade gå rakt på på vägen mot Fontana di Trevi. Jag var tvungen att googla vad trappan egentligen är känd för, men blev inte mycket klokare. Någon gubbe lät tydligen bygga den på 1700-talet. Den är stor, pampig – och full av folk. Enligt en lag från 2019 får man inte längre sitta i trappan. Den har länge varit en populär plats för turister att vila på, men nu riskerar man böter på 400 euro (drygt 4 300 kr) om man sätter sig där.

Spanska trappan I
Spanska trappan II

Efter Spanska trappan gick vi vidare till Fontana di Trevi – en stor och vacker fontän (det var där Anita Ekberg badade i en film på 60-talet). Hon blev tydligen känd på kuppen och levde på det sen. Även här var det hysteriskt mycket folk. Jag förstår faktiskt inte riktigt hypen – visst, fontänen är vacker och stor, men sen då?

Fontana di Trevi

Lunch och shopping

Efter alla dessa sevärdheter var det dags för lunch. Det blev en lasagne och en pizza – gott, men inget speciellt. Smakade ungefär som hemma. Men det var skönt att sitta ner och vila benen en stund. En stor öl slank kanske också ner – vätska är viktigt i värmen! Temperaturen låg runt 25–26 grader, så svetten rann mest hela dagen. Som rutinerad resenär hade jag såklart med mig en liten tvättlapp och en extra t-shirt. Fick även köpa en ny halmhatt, eftersom den gamla låg kvar hemma… varför skulle jag ta med den till värmen liksom? Som vanligt när vi är ute och åker så kör vi Aperol index, alltså vi brukar jämföra priset på en Aperol Spritz. Det står sig ganska bra kanske lite dyrt i Rom, vi fick en för 8€ men jag så även lite billigare och självklart fanns det dyrare, runt 10€ (110kr)

Vätskekontroll, varisn Aperol Spritz

Pantheon och nya skor

Efter lunchen kände vi att det fick räcka för idag, men på vägen till tunnelbanan passade vi på att kika på Pantheon – ett stort och imponerande byggnadsverk från romarrikets tid. Även här köer och trängsel. För 55 kr kunde man gå in, men det visade sig mest vara ett stort runt rum (visserligen väldigt vackert). Vi nöjde oss med att se det utifrån och fortsatte mot stationen.

På vägen passerade vi en Skechers-butik. Annika sa: ”Kolla, där är ju de vi kollat på nätet!” Så vi gick in för att klämma och känna lite – sånt går ju inte online. Självklart dök det upp en säljare och frågade om vi ville ha hjälp. Jag skojade lite och frågade om hon hade ett par i storlek 47 – jag menar, vi är i Italien, finns det ens så stora fötter här? Men några minuter senare kom hon faktiskt tillbaka med ett par!

Nya skor vart det!

Jag provade, gick runt lite och de satt perfekt. Efter en hel dag i halvsunkiga tennisskor var det en dröm. Annika hittade också ett par supersnygga röda skor, så vi slog till båda två. Vi bytte direkt – på med de nya, ner med de gamla i ryggsäcken. Sen gick vi med lätta steg mot tåget hem.
Ikväll är det en väldigt lugn kväll hemma, nyduschade sitter vi och planerar söndagen då vi ska ut och åka Hop on Hop off buss!

Solen kom igen!

Publicerat av

Efter vi ätit kräftor på Skagsudde så tog vi en tur till min morbror som har sommarhus i närheten. Gofika och samkväm ett par timmar innan vi rullade vidare. Vi har inget speciellt mål så vi körde ca 2mil innan vi hamnade på Salusand havsbad strax norr om Husum. Tog en avstickare in till Grunsunda kyrka där orfar och mormor vilar. En lite egen kyrkogård eftersom det bara är grus eller det finns en och annan gräsyta men överlag är det grus. Var in i kyrkan och förevisade Annika hur det såg ut. Till saken hör att morfar var kyrkvaktmästare sedan urminnes tider så jag och brorsan har ”hängt” med till kyrkan x antal ggr genom åren. Mest spännande var då vi fick klättra upp i klockstapeln och öppna luckorna då det skulle ringas för helmålsbön eller högmässa!

Salusand havsbad & camping har legat nere under flera år pga av en schism och en konkurs. Men nu är det nya ägare sedan ett år tillbaka som gör en satsning på ampingen. Vi fick i våra ögon en kanonplats med havsutsikt! Vi hade pratat om att vi skulle ligga still två dagar och bara vara och dåpassade detta bra. Meeeen dom har lite att jobba på kan man säga, det märks att det är eftersatt underhåll och det var lite hipp som happ inne på området. Fanns inga uppmärkta platser utan bara åka ned och ta vad som såg bra ut. Gråvattentömningen fungerade dåligt då det var en vagn med slang på som någon j-a idiot självklart kört över så det rabb vatten överallt. Sen var äl prisbilden lite hög, 300:- för en plats och vill du ha ström tar dom ytterliggare en 100:- lapp och det är det inte värt. Vi kollade vädret och det såg lovande ut så vi valde att inte ta ström, vi har solceller och det skulle bli sol….Jo tjena det gick fyra timmar så hällregnade det, så var det med den solen!

Vi lämnade campingen i går söndag för vidare resa norrut mot Dorotea men innan det så var vi in till Nordmaling som låg nästgårds med camingen, vi behövde fylla på våra lager! Nu hade solen pallrat sig fram och det var en kanondag på gång, vilket gjorde att vi körde ner till Järnäsudde för att utforska vad det var och hänga på klipporna ett par timmar. Vi tog en promenad i värmen! ned till havet bra skyltning och lagom avstånd, skönt med sol och värme igen och bra för batterierna som får ladda upp med ren solenergi blandat med laddning från generatorn då vi kör också! Nåväl vi promenerade runt, lunchade i husbilen och så ut igen för en sista spej på själva lotsplatsen men sedan fick det vara nog, dags att dra vidare.

Vilket vi gjorde och eftersom vi var drygt 6-7 mil från Vännäs föreslog jag ett besök hos nästa morbror som bor i där med särbo Maj. Mycket trevlig samkväm hade vi under ett par timmar och alltid trevlit att träffa så pigga och vetgiriga pensionärer! Frågorna haglade om husbilen, våra resor och huset vi köpte förra året! Och ett hederligt fikafat senare var vi på väg igen, men nu började det bli dags att ställa för natten, dock skulle vi tanka först tänkte jag och i Bjurholm hittade vi en mack som hade surdiesel! Det är då det inte är så mycket tillsatser utan mer som diesel var tidigare. Jag trodde jag kunde tanka där på Preem kortet men se det gick inte. Så vi körde vidarenågon mil tills vi hitade fram till Balsjö natureservat där vi har tillbringat natten 2km in i skogen på grusväg. Tyst och stilla vägen hörs då och då men annars lugnt.

Idag ska vi upp till Dorotea till morsan och där är även äldsta dttern med familj så det blir ett par dagar av trevligt umgänge innan vi vänder hem på fredag mot Nyköping igen.

Söndag och ledigt

Publicerat av

Efter lördagen så var det på sin plats att ta det lugnt på söndagen. Inte för att vi vart ute och festat eller gjort något annat trevligt utan mer för att vi körde full gas i Paris sedan vi kom på plats. Fredagen var vi ute på stan hela dagen och igår lördag skulle vi ut igen för nya mål och sevärdheter. Tanken var att vi skulle till Eiffeltornet och sedan till Sacre Cuer, men det sket sig fullständigt redan på lördag fm då vi kom in till vår tunnelbanestation.

Eiffeltornet, check på den !

Den var stängd ! Men hallå här kommer vi och ska turista i Paris och så stänger ni ner vår livlina in till alla sevärdheter, hur tänkte ni nu då va ? Tunnelbanan vi brukade åka med var en av huvudlinjerna i Paris så att den var stängd var inte så bra. Sedan så omgrupperade vi snabbt och tänkte ahaaa vi tar en buss istället. Ja det gick ju bra en bit men sedan då ?

Triumfbågen i kvälljus

Nu var det dom berömda Gula västarna som skulle ha en demonstration och det brukar bli livat och vara mängder med demonstranter så vi förstår varför det var galet mycket poliser över allt. Vi kom till slut fram till Eiffeltornet, köade 25min för att komma in på området runt om och så kunde vi bocka av även det på vår Att göra lista. Att ta sig upp var inte att tänka på, kön till entrén upp i tornet var tjock och lång. Vi gick därifrån och hittade en liten trevlig pizzeria med iskall öl och goda pizzor och sallader.

Tunnelbana som drivs av vanliga gummihjul och inte på räls !

Där vart vi sittandes en dryg timma till apoteket öppnade igen. Vi var nu på jakt efter hydrokortison salva till Annika, som haft ett par myggor som mumsat på hennes högra knä under natten. Det var högvis med bett dels på knäet men också över hela kroppen och till det vart vi rekommenderade salvan. Myggen som är lite mindre än svenska mygg går till attack direkt och även jag är drabbad dock inte som Annika. 

Knepigt med recept på Franska !

Så fortsatte vår resa hem, vi kom till Trocadero en stor knutpunkt där vi satt oss och väntade på bussen. Som kom sent om sider och bara körde förbi för det var demonstrationer på stan. Så vi fann det för gott att ta en promenad ner till vår hållplats där campingbussen hämtar gästerna varje dag, självklart var vi nere en timma förtidigt !! Ja varför inte, inget annat hade fungerat som det skulle under dagen. Nu var det lite jobbigt för tempen hade stigit till +29 grader och vinden var obefintlig. Vi hittade tillslut ett cafe som var öppet och där satt vi oss och tog in en Aperol Spritz, som visade sig vara världens dyraste kostade ca 130 svenska kronor.

Att jämföra med den vi drack i Kroatien förra året som kostade 35 svenska kronor ! Så till slut kom bussen vi kom till campingen, helt döda i värmen, satt och flämtade och försökte svalna av lite. Skulle ut med Janne och Monica från Vagnhärad och äta på kvällen. Jag valde jeans eftersom jag trodde det skulle bli svalare under kvällen, eller hur……Man kan säga att det höll i sig, värmen under hela kvällen.

Så igår då vi checkat ut från campingen och skulle köra ut från Paris så tog GPS:n ut oss på ca 12-14 minuter. Vi körde drygt en timma västerut, stannade på en rastplats och gick och la oss och vilade middag. Steg upp fixade lite pannkakor och fortsatte i sakta mak till en ställplats vi sett ut. Vi var helt slut efter värmen och allt vi gått runt i Paris. 

Bonusbilder

Kvällens ställplats

 

Trafikolycka mitt i en by vi passerade igår. Föraren i en av bilarna hade somnat mitt i byn…..

 

Gazol är samma som diesel i vissa länder

 

Kör man lite äldre bil som vi från 1996 så ska alltid oljan kollas innan start. Sen att titta över motorn rent allmänt är helt ok också

 

Japp vi var där