Idag var det så dags för den sista körningen – turen, repan eller vad man nu vill kalla det. Nu avslutade vi vår resa till Rom. Själva körningen på cirka 40 mil var ganska händelselös, förutom att vi kört väldigt mycket i tunnlar idag. Den längsta kändes som om den aldrig tog slut, åtminstone för mig som har ett inbyggt motstånd mot tunnlar. Till och med Annika muttrade och sa att den här var ovanligt lång! Annars är det faktiskt en fröjd att köra i tunnlarna – de flesta är ljusa och upplysta, ofta med lysdioder i vägbanan eller längs kanterna som visar att man håller sig på rätt sida vägen. Vi passerade även Toscana, där vi troligen gör ett stopp på vägen hem.

Längs vägen mötte vi en kö som säkert var tre mil lång och verkade aldrig ta slut. Stackars de som rullade in i slutet och inte hade en aning om vad som väntade. Hade jag hamnat där hade jag garanterat svängt av – tålamod är inte min starka sida. Annika körde sista sträckan på 25 mil eftersom min rygg sa ifrån. Den är som den är, precis som stolarna i husbilen som inte direkt är gjorda för komfort. Det har funkat de senaste åren, men med den intensiva trafikrytmen här sitter man spänd hela tiden och då börjar det till slut göra ont.

I förorterna till Rom blev det lite hetsigt på slutet. Vår kära GPS från Sygic hade svårt att hänga med i den snabba stadstrafiken där det är tvära kast mellan olika avfarter och vägar. Det slutade med endast en felkörning, som i praktiken bara innebar ett extra varv i en något skum rondell. Vi kom ut på samma plats igen, men den här gången kunde vi välja rätt utfart. Sen var det raka spåret ner till campingen – en så kallad citycamping, ganska lik den vi stod på i Paris 2021.

Här är det mycket folk: både husbilar och husvagnar, men husbilarna dominerar helt klart. Vi checkade in och fick välja mellan två olika platser. Nu står vi på en liten hörntomt med polska och tyska grannar. Bredvid finns tydligen en fotbollsplan och ett gäng tennisbanor, så helt tyst är det inte. Och som grädde på moset går en av Roms inflygningar rakt över oss, beroende på vindriktning. Men mig stör det inte – snarare tvärtom, flygnörd som jag är.

Vi var inne runt 16-tiden, hade checkat in, tömt gråvattnet och fyllt färskvattentanken så vi klarar oss några dagar. Imorgon har vi sagt att vi inte ska göra något alls – kanske bara ta en tur in till stan som ligger ungefär 11 km bort. Härifrån går både bussar och pendeltåg; stationen ligger runt 300 meter från grindarna. Annika mår bra och jag också, förutom en seg förkylning med en förbaskad rinnsnuva jag dragit på mig. Vi är lite slitna efter 260 mil sedan i lördags, men nu blir det minst en vecka på samma plats. Husbilen Cuben har gått som på räls, evt har vi ett ljullager som inte mår så bra. Har ett skorrande ljud som jag tror kommer från höger fram hjul, eller så är det växellådan som behöver lite kärlek. Hur som helst vi är framme allt har gått bra om än aningen segt att sträckköra hela dagarna.

Ikväll har vi sutit ute och bara varit, det är varmt och skönt runt 20 grader. Solen värmer fortfarande här och nu blir det semester på riktigt. Vi har redan bokat biljetter till Peterskyrkan och Colosseum, men det blir först nästa vecka. Tills dess ska vi bara njuta, turista i största allmänhet och förhoppningsvis hitta några bra restauranger där romarna själva äter.

Nu är det inte lika spännande längre att köra på autobahn hela dagarna. Det kräver mycket energi eftersom det sällan blir något riktigt flyt i körningen. Här gasas det friskt, och idag när vi startade tog slätlandet slut – istället väntade backe upp och backe ner hela vägen.

Ligger man i högerfil bakom lastbilarna och drömmer sig bort blir man snart tvungen att köra om, eftersom de tappar rejält med fart i uppförsbackarna. I nedförsbackarna är det raka motsatsen – då drar de iväg i över 100 km/h tills nästa backe kommer, och så upprepas det om och om igen.

När vi vaknade imorse så satt det en inplastad lapp på framrutan. Det var en vänlig påminelse att vi inte betalat parkeringsavgiften för natten och att dom minsan anteckant vår regnr på husbilen. Betala gjorde man i kassan på kurbadet där vi vart lovade nakenbad kvällen innan!

Planen för dagen var egentligen att ta oss till Brennero på italienska sidan, men vi ändrade oss efter ett trevligt stopp på Fritz Berger i Neumarkt. Fritz Berger är en stor tillbehörsaffär för camping och uteliv, full av prylar man “villhöver”. Där hittade vi toatabletter, wc-papper, en ny kökskran till husbilen samt ett litet bord som vi placerar mellan framstolarna – perfekt som avlastningsbord för plattor, mobiler och kaffekoppen!

Dagen började dock med en riktig felkörning. Vi behövde verkligen tanka, eftersom mätaren stod på rött redan när vi startade husbilen. På kartan såg vi en mack i närheten, men först behövde vi ta oss genom byn. Det gick sådär, eftersom GPS:en valde en väg som var helt avstängd med stoppskyltar och betonghinder mitt i gatan. Hoppsan! Vi fick vända, och just då dök en tysk man upp. Han pratade bara tyska, vi bara engelska – en smula språkförbistring alltså. Till slut kom jag på ordet Kraftstoff, och då förstod han vad vi menade. Tyvärr kunde han ändå inte tala om var vi kunde tanka.

Vår GPS är en app på plattan som heter Sygic. Den är anpassad för tyngre fordon där man ställer in längd, höjd och vikt, så leder den oss (förhoppningsvis) rätt. Inte alltid blir det helt korrekt, men nästan alltid. Fördelen är att vi får vägar anpassade för lastbilar och bussar, vilket gör att vi sällan kör fel. Men som idag – när vägarbeten inte var uppdaterade – kan det bli lite stökigt!

Efter lite trixande hittade vi till slut en mack, men den låg precis vid autobahn, vilket gjorde att dieseln var rejält dyr. Kör man bara en mil bort från motorvägen kan priset skilja uppåt en krona per liter. Här råder verkligen fri konkurrens, och priserna på diesel varierar mycket. Nåväl – med 65 nya liter i tanken gav vi oss av igen, ner på A9 mot Neumarkt och nämnda Fritz Berger.

Vi startade dagen i sol, men luften var sval. Ju längre vi körde, desto gråare blev vädret, och de sista 3–4 milen fick vi både dimma och duggregn. Ikväll står vi på en ställplats i Penzberg, söder om Munchen och nu har vi bara några mil kvar till Österrike, som vi planerar att köra igenom ganska snabbt imorgon, onsdag.

Troligen blir nästa nattstopp i Carpi eller Bologna i Italien. På torsdag kör vi de sista milen och checkar in på campingen.

När vi vaknade i morse blåste det riktigt svala vindar ute. Shortsen är fortfarande på, men det är tveksamt hur länge till. Å andra sidan lär vi möta värmen redan på onsdag när vi kör in i Italien, och på torsdag är vi i Rom – och där, om någonstans, kommer hettan.

Idag var en ren kördag, men först behövde vi bunkra upp med både dryck och mat. Av en händelse ligger Edeka precis bredvid Calles i Rostock, så vi slog två flugor i en smäll. Tunneln jag skrev om igår rånade oss ytterligare en gång idag. Inte tänkte jag på att det kunde vara rusningstaxa, så när vi rullade fram vid 09.00 ville den ha 20 € (ca 210 kr). What?! Bara för att köra igenom en tunnel på 300 meter. Nåväl – det är dyrt att köra på Essingeleden i rusningstid också, så det kanske är rimligt. Men ändå: över 350 kr för att åka fram och tillbaka i en tunnel. Vi får väl sätta det på kontot för lärpengar.

Resten av dagen har varit ganska händelselös. Vi körde drygt 44 mil på autobahn och Cuben (husbilen) har fått jobba hårt. För att hålla en rimlig bränsleekonomi och samtidigt inte reta gallfeber på medtrafikanterna har snittfarten legat runt 90–93 km/h. Men tempot på autobahn är betydligt högre än på svenska motorvägar, så ibland var vi uppe i över 100 km/h, och det märktes snabbt på bränslemätaren. Det är hysteriskt mycket lastbilar och dom ligger gärna runt 90km/h så det vill till att gasa för att köra om. Fascinerande att se hur trafiken fungerar här: ofta trefiligt, lastbilarna alltid till höger och personbilarna i de andra filerna. Det som slog mig var att man aldrig ser det där klassiska svenska beteendet – folk som ligger och ”fisskör” i vänsterfilen utan att gå in till höger. Här kör man om, och sedan direkt tillbaka till högerfilen. Och alla använder blinkers! Bara det är ju otroligt. Svenskarna har en hel del att lära här.

Ikväll står vi i en liten by strax söder om Leipzig, Bad Klosterlausnitz. Jag hittade platsen via appen Park4Night, som är vår ställplatskarta på resorna. Här finns ett kurbad, och vi tänkte att det skulle vara perfekt att bada några timmar innan vi somnar. Glada i hågen promenerade vi dit och anmälde oss i receptionen. ”Ja, det går bra”, sa de, ”ni får två timmar eftersom vi stänger 21.00.” Perfekt, tänkte vi. Men så lade receptionisten till: ”Bara så ni vet, det är nakenbad ikväll.” What?! Glöm det. Vi badar inte nakna bland byborna som känner varandra – och två bleka utbölingar därtill. Nej tack.

De erbjöd oss att komma tillbaka på tisdag morgon istället, då det är ”vanligt bad” från 09.00, dessutom till halva priset fram till 12.00. Vi får se… husbilen har ju dusch också.

I morgon blir det jakt på en inverter, om vi hittar en till hyfsat pris. Det finns ett campingvaruhus, Fritz Berger i Neumark, som är stort och välfyllt med massor av ”villhöver”-prylar. Vi saknar en inverter efter att vi satt in de nya litiumbatterierna – då skulle vi kunna köra vattenkokaren och ladda datorer och mobiler.

Till sist vädret: det har inte varit mycket att hurra för. Kallt i morse, svalt hela dagen och på eftermiddagen började det regna. Nu ikväll är det runt 8-10 grader, så gasolen får hålla oss varma. Vi har dessutom haft lite strul med kylskåpet som inte velat starta som det ska. Ett tag var det lite panik eftersom det bara kylde när vi körde, då den går på el. När vi står stilla ska den gå på gasol – och där har det strulat ända sedan vi åkte. Men efter en hel del kabelrenovering, byte av kabelskor och allmänt skruvande verkar det äntligen fungera. Ikväll har den faktiskt gått i flera timmar utan avbrott. Vi håller tummarna för att det håller ihop tills vi är hemma igen. Jag har rätt bra koll på felet, men reservdelen får vi jaga på vägen.

Dag 1 vart inte mycket med, vi startade vid lunch från Nyköping och 60 mil senare stängde vi av motorn i Trelleborg! Ren transportsträcka för att hinna med färjan idag till Rostock i Tyskland. Ganska händelselöst det också, vi fuskade som vanligt och stannade kvar i husbilen under färjeresan. Det tar ca 6 timmar och båtarna är ju egentligen rena fraktbåtar som dom byggt till ett litet cafe och en resturang.

Nu har vi parkerat i Elmenhorst/Lichtenhagen för ikväll, en liten pitoresk by väldigt nära kusten. Dock blir det ingen promenad då det blåser hårda vindar ikväll och det är betydligt svalare än igår då vi hade mellan 21-24 grader mest hela dagen. På vägen hit är man tvungen att passera en av många betal stationer. Den här är för att åka en tunnel under Elbe i ca 2-300 meter, pris för husbil 6,60 € (72kr).

Betalstationen är helt automatiserad så du kan betala med kort eller pengar. Vi hade kvar sedan förra årets resa så vi började mata den här maskinen. Du kastar ner pengarna i en tratt! Och vi kastade pengar men inte gick bommen upp där inte. Detta blir ju ett stressmoment då det samlas bilar bakom oss så till slut var det bara att ta fram kortet och vips så gick bommen upp..Så totalt kostade det oss 144kr att köra 300 meter tunnel.

Måndag imorrn bär det av söderut vi ska ner en bit utanför Leipzig dryga 50 mil innan vi parkerar för natten. Det kommer bli liknande dagsetaper tills vi checkar in i Rom på torsdag men sedan blir det stopp minst en vecka. Vi ska se Coloseum och fontänen som gjorde Anita Ekberg världsberömd, Fontana di Trevi, Roma Faraonica, Vatikanstaten etc och framför allt ska vi söka oss bort från turiststråken för att äta där Italienarna äter när dom går ut! Men sen blir det mycket annat sevärt och framför allt sol och värme, det ser vi fram mot.

Det första vi gjorde då vi startade från Prag i lördags var att sätta oss i en kö som stod snudd på stilla. Rullade sakta framåt då och då och till sist så kom vi loss efter vi passerat olycksplatsen men det tog säkert 15-20 min. Tog inte mer än 30-40min vi hade lämnat Prag bakom oss och nu var vi på väg ner till Linz där vi skulle stå över natten. Jaha vad händer då om inte ännu en olycka, tar tvärstopp i en ganska seg uppförsbacke där vi verkligen blir stående 15-20min innan det sakta börjar rulla igen. Skitbra med en växellåda att starta i backe då vi inte är 100% säker på att den fungerar som den skall. Även om testerna i Berlin tidigare i veckan sa att det var helt ok så har jag mina tvivel, ingen rök utan eld! Nåväl vi passerar en bil som ligger på taket men där inblandade står utanför och pratar med räddningspersonalen.

Vi passerade gränsen till Österrike och nu vart det tunnelkörning på hög nivå! Som jag skrev för ett par år sedan så är ju min kärlek till långa tunnlar inte helt ok och jag tycker fortfarande att det är lite tufft då det bär iväg ett par km in i ett berg. Självklart händer inget och ingen tunnel har väl än rasat och krossat bilister men det sitter i ryggmärgen, långa tunnlar, hissat, flyga, ja allt som har med instängdhet att göra. Nåväl det gick ju bra den här gången också men det vart lite svettigt då vi på slutet först körde genom en 5km sedan kom en 8km för att när vi passerade Graz toppade med en 10km! Min tanke då jag var inne i tunnlarna var att så här har gubbarna i Kiruna gruvan det!

Ställplatsen för kvällen vart på en intetsägande golfklubb mitt i ingenstans, dyrt opersonligt, men tyst och stilla. Lite skillnad mot brusmattan vi hade i Prag under dagarna vi stod där! Söndag drog vi vidare mot Kroatien och det blev en ren kördag då vi bara skulle vidare. Vår tanke med resan är att vi kör så rakt på målet vi kan utan en massa utflykter efter vägen, då kommer vi aldrig fram i tid! När vi ställde för kvällen så var vi inne i Slovenien och hade snudd på korsat hela landet vilket jag upptäckte i morse då vi startade sista körningen mot Kroatien! Vi hade bott ca 5-6km från gränsen utan att veta om det o jag var inte tillräckligt uppdaterad på kartan. Resan genom Slovenien var lite tuff då vi av någon konstig anledning hamnade på småvägar ca 8 mil innan vi nåde ställplatsen. Det var backe upp backe ner, kurviga vägar och 50-70-80km/tim och så började det om igen 50-70-80…Det vi konstaterade var att Slovenien trots detta var ett väldigt vackert land och att vi gärna återvänder så vi får se vart vi kör för vägar hem om fyra veckor!

Ställplatsen i Slovenien låg typ 100m från ett Hôtel som heter Terme Paradiso och som namnet antyder så fanns det ett termalbad där och vilket bad sedan! Det där kunde vi ju inte bara passera utan att prova så på kvällen gick vi över löste biljett och sedan badade vi i minst 30 gradigt vatten där det fanns en utomhuspool som du simmade från inomhuspoolen till. Hur skönt som helst med ett varmbad ute då det var en rätt kylig kväll. Behövde inte starta värmaren när vi kom till husbilen igen, vi var varma naturligt efter badet.