Idag var det dags att besöka Pompeji. Vår camping ligger bara cirka 200 meter från huvudentrén, så det var ingen större ansträngning att ta sig dit. Vi hade bokat biljetter redan igår via nätet och skulle få dem i en app, bara vi laddade ner den. Sagt och gjort – biljetterna dök upp precis som de skulle, så allt verkade vara i sin ordning.
Vi promenerade över gatan för att lösa in biljetterna, men där började det hela bli lite rörigt – på klassiskt italienskt vis! Vi fick veta att det fanns ett biljettkontor där man, mot uppvisande av bokningen, kunde hämta ut sina riktiga pappersbiljetter. Efter en del irrande och letande hittade vi till slut rätt kiosk. Vi köade i högst fem minuter och när det blev vår tur tog receptionisten mobilen för att kontrollera bokningsnumret.
Och här kommer det roliga: jag hade alltså fixat hela bokningen och betalningen online, men hon satte sig ändå med en stor bunt pappersbiljetter och började leta upp våra två manuellt! Till slut fick vi våra biljetter – på riktigt papper. Ja, Italien i ett nötskal!
Pompeji var betydligt större än vad vi föreställt oss. Det är mycket mer än de förkolnade kropparna man brukar se på bilder. Staden Pompei är enorm och var faktiskt den näst största i Romarriket efter Rom själv. En blomstrande hamnstad som handlade med hela världen. Det finns hur mycket som helst att se – vi gick gata upp och gata ner och fotade massor. Jag kommer lägga upp bonusbilder när jag får bättre uppkoppling.
Överallt syns spår av att detta var en rik och kulturellt avancerad stad. Väggmålningar, mosaiker och ruinerna talar sitt tydliga språk om ett folk som levde med stil och stolthet.
Imorgon, onsdag, bär det av upp på Vesuvius. Vi har bokat en bussutflykt som tar oss nästan hela vägen upp till toppen p Vesuvius, som ligger på 1 200 meters höjd. Bussen stannar vid 1 000 meter, och därifrån får vi gå resten av vägen. Det kan bli ganska ansträngande, särskilt eftersom vi nyligen varit förkylda, men vi ger det ett försök. Det vore ju märkligt att inte bestiga Vesuvius när man är bara 1,5 mil ifrån – man vet ju aldrig om man får chansen igen.
Just nu kör vi bara på husbilens inbyggda batteri. Jag lyckades nämligen bränna invertern innan vi åkte, så jag har ingen 220-voltsomvandlare – och den behöver datorns laddare. Därför skriver jag i blixtens hastighet just nu!
Ikväll tog vi en sväng till det som campingen kallade sin ”enklare mataffär”. Det visade sig vara en stor och välfylld butik med det mesta man kan tänka sig – och lite till. Vi behövde bara komplettera med frukostgrejer som yoghurt och mjölk. På vägen tillbaka passerade vi en pizzeria och bestämde oss för att skjuta upp fiskpinnarna till imorgon.
Vi beställde varsin Margherita och, för en gångs skull, en karaff vin. När den kom in blev vi dock lite förvånade – karaffen var pytteliten! Vi hade förväntat oss minst en halvliter, men det som kom in såg mer ut som en liten mjölkkanna för finfika. När vi var i Kroatien för sex år sedan och beställde en karaff fick vi en hel liter – men så var inte fallet här!
Man kan säga att det börjar ordna upp sig, men vi är rätt slitna efter förra veckans och helgens sjukstuga. Vi knaprar Ipren och kör näsdroppar! Annika började känna sig krasslig redan på tisdag kväll, hade feber på onsdagen och var feberfri på torsdagen – men fortfarande snuvig och trött. Det gjorde att vi bestämde oss för att ta en extra natt i Rom innan vi drog vidare söderut.
Vi lever om än en aning slitna!
Jag själv började hosta i fredags när vi körde till Sperlonga, en ställplats vi hade letat fram och som fick bli vår bas under helgen. Planen var egentligen att stanna två nätter, men det fick bli en extra natt även där. Jag hade exakt samma symtom som Annika, men låg ungefär en dag efter i förloppet. Väldigt märkligt – men nu verkar vi ha kommit igenom det värsta. Vi är fortfarande slitna och inte helt i form, men tillräckligt friska för att idag ta oss ner till Pompei! Så här efterår så åkte vi ju en hel del kommunalt i Rom så inte oväntat vi vart smittade av en bacill på tåg eller tunnelbana.
Nu måste jag bara få ventilera lite om den italienska trafiken och vägnätet. Att trafiken överhuvudtaget fungerar här är ett under, och att det inte sker fler olyckor är en gåta. Folk kör över heldragna linjer, korsar markerade zoner, gör omkörningar med tre i bredd, och motorcyklar kryssar vilt mellan bilarna. Det händer hela tiden att någon kör rakt ut framför en. Italienska bilister är, helt ärligt, en ren galenskap och en fara för sin omgivning.
Att sitta och prata i telefon på motorvägen verkar vara helt normalt, liksom att pilla med mobilen – eller flickvännen. Till och med omkörningar på heldraget precis bredvid en poliskontroll verkar vara helt okej. Polisen gör ingenting! Jag är verkligen less på den italienska trafiken, och vägnätet är inte mycket bättre. Idag körde vi drygt 14 mil, till största delen på enkelfilig väg med mötande trafik, och vägarna är rent ut sagt bedrövliga – fulla av sprickor, hål och ojämnheter.
Sperlonga i förgrunden
När vi körde större delen av sträckan på motorväg var det dessutom skarvar var femtonde meter – babam babam babam – hela vägen. Till slut började jag undra om bilen verkligen skulle hålla ihop eller falla i bitar. Vägarna är så eftersatta, och till och med betalvägarna är i lika dåligt skick. Jag tänker ju att när man betalar för att köra motorväg, så borde pengarna gå till underhåll – men uppenbarligen inte här. Jag ser verkligen inte fram emot hemresan… åtminstone inte förrän vi kommit ut ur Italien.
Husnummer i SperlongaTrött katt mitt på vägen!
MEN – trots sjukdomar och elände har vi det bra! Eller som Annika sa ikväll: ”Nu vet vi hur det är att vara sjuk i husbilen!” Vi har faktiskt aldrig tidigare varit så sjuka att vi blivit liggande, så det här var en ny erfarenhet. Samtidigt är det lite stressande när man är på semester och dagarna är räknade.
Torkad skinka på häng!
Vi stod kvar i Rom fram till i fredags och drog sedan vidare mot Pompei, där vi är nu. Vi sa att vi tar oss ut ur Rom, kör cirka tio mil och stannar – så får vi se hur länge vi blir kvar. Vi hittade en liten semesterort som heter Sperlonga, där det fanns en trevlig ställplats med all service man kan önska sig, bara ett par hundra meter från Medelhavet.
Igår tog vi vår första promenad ner till havet – och vilket hav! Vi var helt ensamma på stranden, det blåste rejält och stora vågor rullade in från havet. Så härligt att få känna havsbruset igen, det är verkligen något speciellt. Idag kände vi oss så pass pigga att vi körde vidare, och ikväll är vi som sagt i Pompei. Vi har bokat biljetter till imorgon, tisdag, för att gå in och titta på utgrävningarna. För mig har Pompei alltid varit ”byn som försvann i vulkanutbrottet”, men uppenbarligen finns det mycket mer att se.
Vesuvius och Pompei
Här är det lite lugnare än i Rom. Vi står på Camping Spartacus, bara 150–200 meter från huvudentrén till utgrävningarna – perfekt för två slitna sjuklingar! Vesuvio tronar i bakgrunden, ett mäktigt berg (eller vulkan) som verkar rätt stilla just nu, inte ens en liten rökplym har vi sett. Bästa var att vi hittade en stormarknad där vi kunde bunkra lite mat inför våra dagar här.
Ställplats i Sperlånga vårt sjukläger i helgen!
Och som svensk så avslutar vi med lite väder! Det håller i sig. Det regnade lite i lördags – eller var det igår? Jag har faktiskt tappat kollen på dagarna men tempen ligger på ca 21-23 grader just nu på dagarna. Helt ok för oss nordbor!
Söndag idag, och vi sov lite längre än vanligt. Vi hade dessutom en del träningsvärk efter gårdagens heldag på stan. Tanken var att vi skulle ner till stan idag också, men den här gången hade vi inte så mycket planerat – bara en tur med Hop on Hop off-bussarna. Det är turistbussar i två plan som kör en färdig slinga genom staden med förinspelad guidning. Övervåningen är öppen, och om det börjar regna kan man dra över ett tak. Det är ett enkelt och bekvämt sätt att se mycket av en stad på kort tid – särskilt om man inte vill planera allt själv eller använda kollektivtrafiken.
Vi tog god tid på oss på morgonen, och jag förbokade biljetter för att göra det så enkelt som möjligt. På campingen finns en elbil med åtta sittplatser som fungerar som internbuss. Det är bara att hoppa på, så kör den oss till receptionen – mycket bra initiativ, tycker i alla fall jag!
Efter en snabb promenad till vårt rätt skabbiga pendeltåg, tog vi tåget till slutstationen i Rom. Därifrån var det dags att åka tunnelbana – och det gick hur bra som helst. Tågen är hyfsat fräscha med AC i vagnarna, vilket gjorde resan väldigt behaglig. Biljetter köper man i automater, och det finns flera alternativ: enkelbiljetter som gäller i 100 minuter, samt dagsbiljetter för 24, 48 eller 72 timmar. Vi valde en 24-timmarsbiljett, så vi kan använda den igen på måndag när vi ska besöka Colosseum. Förhoppningsvis är det betydligt mindre folk då än under helgen.
Väl inne i stan hittade vi fram till Roms centralstation, där Hop on Hop off-bussen utgår ifrån. Vi fick bra platser på övervåningen, och sedan bar det iväg på en ganska stökig tur – stökig i den bemärkelsen att trafiken är intensiv även på söndagar. Men på något märkligt sätt får de det ändå att fungera. Tutandet finns förstås där, men det är mest vesporna som signalerar för att visa att de kommer. Annars rullar trafiken på, om än sakta, med många stopp och övergångsställen där folk går rakt ut – precis som hemma.
Själva rundturen tog cirka en timme, kanske lite mer, och avslutades där vi började – vid Roma Termini, centralstationen. Man kan kliva av och på vid åtta olika hållplatser, ofta nära något välkänt turistmål. Rom är verkligen fullt av gamla byggnader, kyrkor och palats från romarrikets storhetstid. Vi passerade förstås även Colosseum – imponerande att de kunde bygga något så stort och vackert för så länge sedan.
När turen var klar var det dags för lunch. Vi hittade en trevlig restaurang på en tvärgata där jag åt ravioli med köttfärssås och Annika pasta med bacon och ost. Inte något särskilt märkvärdigt, men gott var det! Efteråt tänkte vi ta en promenad och turista lite, men vi vek ner oss ganska snabbt och enades om att åka hem – vi har ju ändå sett det mesta, och ingen var särskilt sugen på en lång promenad.
Kvällen ägnade vi åt lite praktiska saker: tvättade, tömde gråvattnet, dammsög och bara chillade utanför husbilen. Våra något överansträngda kroppar behövde lite lugn och ro, haha. Fast riktigt så illa var det nog inte ändå.
Fredag Idag har det inte hänt så mycket – vi har mest hängt runt husbilen och tagit det lugnt. Vi tog en kortare promenad till mataffären och handlade lite inför helgen, men annars har vi hållit oss hemma. Jag hann till och med ta en gubbnap (lur), och det var riktigt skönt!
Vi har också hunnit bekanta oss med campingen och testat deras duschar, så nu luktar vi som rosor igen 😉 Inte för att det är någon kris – vi har ju egen dusch i husbilen – men det blir ju snabbt vatten i gråvattentanken som sedan måste tömmas. Det känns lite onödigt att åka runt med 110 liter diskvatten. Allt vatten som används till dusch och disk samlas där (förutom toalettvattnet, som har en egen kassett som också måste tömmas när den är full).
Lördagens planer Idag ska vi ut på stan och se vad Rom har att erbjuda! Det lär ju krylla av lämningar från romarriket, så vi blir säkert nöjda. Vi tänkte också ta en tur med Hop on Hop off-bussarna för att få en överblick över stadens sevärdheter. Förhoppningsvis hittar vi också något riktigt gott att äta. Undrar om de har stuvade makaroner och falukorv här, haha!
Dagens väder och känsla I går morse, när vi vaknade, var det så skönt att veta att vi inte behövde sätta oss bakom ratten igen och köra mil efter mil. Det regnade en stund, men sedan kom solen – och med den värmen! Varmast idag var det runt +24, helt lagom om ni frågar oss! Helt fantastiskt att det känns som svensk sommar här, och det är verkligen tryck i värmen. Man blir svettig bara av att röra på sig!
Lite nytt på campingen Det blev ett kort inlägg eftersom det inte hänt så mycket. Fast just det – vi fick nya grannar på eftermiddagen! Två äldre män från Holland som visade sig ha cyklat hela vägen hit. De hade varit på väg i fyra veckor och nått sitt mål nu. På lördag ska de flyga hem igen. De berättade att de cyklat ungefär 220 mil – inte illa för två gubbar över 65 år! De skrattade och sa att konditionen har blivit betydligt bättre längs vägen.
När vi vaknade i morse blåste det riktigt svala vindar ute. Shortsen är fortfarande på, men det är tveksamt hur länge till. Å andra sidan lär vi möta värmen redan på onsdag när vi kör in i Italien, och på torsdag är vi i Rom – och där, om någonstans, kommer hettan.
Idag var en ren kördag, men först behövde vi bunkra upp med både dryck och mat. Av en händelse ligger Edeka precis bredvid Calles i Rostock, så vi slog två flugor i en smäll. Tunneln jag skrev om igår rånade oss ytterligare en gång idag. Inte tänkte jag på att det kunde vara rusningstaxa, så när vi rullade fram vid 09.00 ville den ha 20 € (ca 210 kr). What?! Bara för att köra igenom en tunnel på 300 meter. Nåväl – det är dyrt att köra på Essingeleden i rusningstid också, så det kanske är rimligt. Men ändå: över 350 kr för att åka fram och tillbaka i en tunnel. Vi får väl sätta det på kontot för lärpengar.
Resten av dagen har varit ganska händelselös. Vi körde drygt 44 mil på autobahn och Cuben (husbilen) har fått jobba hårt. För att hålla en rimlig bränsleekonomi och samtidigt inte reta gallfeber på medtrafikanterna har snittfarten legat runt 90–93 km/h. Men tempot på autobahn är betydligt högre än på svenska motorvägar, så ibland var vi uppe i över 100 km/h, och det märktes snabbt på bränslemätaren. Det är hysteriskt mycket lastbilar och dom ligger gärna runt 90km/h så det vill till att gasa för att köra om. Fascinerande att se hur trafiken fungerar här: ofta trefiligt, lastbilarna alltid till höger och personbilarna i de andra filerna. Det som slog mig var att man aldrig ser det där klassiska svenska beteendet – folk som ligger och ”fisskör” i vänsterfilen utan att gå in till höger. Här kör man om, och sedan direkt tillbaka till högerfilen. Och alla använder blinkers! Bara det är ju otroligt. Svenskarna har en hel del att lära här.
Ikväll står vi i en liten by strax söder om Leipzig, Bad Klosterlausnitz. Jag hittade platsen via appen Park4Night, som är vår ställplatskarta på resorna. Här finns ett kurbad, och vi tänkte att det skulle vara perfekt att bada några timmar innan vi somnar. Glada i hågen promenerade vi dit och anmälde oss i receptionen. ”Ja, det går bra”, sa de, ”ni får två timmar eftersom vi stänger 21.00.” Perfekt, tänkte vi. Men så lade receptionisten till: ”Bara så ni vet, det är nakenbad ikväll.” What?! Glöm det. Vi badar inte nakna bland byborna som känner varandra – och två bleka utbölingar därtill. Nej tack.
De erbjöd oss att komma tillbaka på tisdag morgon istället, då det är ”vanligt bad” från 09.00, dessutom till halva priset fram till 12.00. Vi får se… husbilen har ju dusch också.
I morgon blir det jakt på en inverter, om vi hittar en till hyfsat pris. Det finns ett campingvaruhus, Fritz Berger i Neumark, som är stort och välfyllt med massor av ”villhöver”-prylar. Vi saknar en inverter efter att vi satt in de nya litiumbatterierna – då skulle vi kunna köra vattenkokaren och ladda datorer och mobiler.
Till sist vädret: det har inte varit mycket att hurra för. Kallt i morse, svalt hela dagen och på eftermiddagen började det regna. Nu ikväll är det runt 8-10 grader, så gasolen får hålla oss varma. Vi har dessutom haft lite strul med kylskåpet som inte velat starta som det ska. Ett tag var det lite panik eftersom det bara kylde när vi körde, då den går på el. När vi står stilla ska den gå på gasol – och där har det strulat ända sedan vi åkte. Men efter en hel del kabelrenovering, byte av kabelskor och allmänt skruvande verkar det äntligen fungera. Ikväll har den faktiskt gått i flera timmar utan avbrott. Vi håller tummarna för att det håller ihop tills vi är hemma igen. Jag har rätt bra koll på felet, men reservdelen får vi jaga på vägen.
Dag 1 vart inte mycket med, vi startade vid lunch från Nyköping och 60 mil senare stängde vi av motorn i Trelleborg! Ren transportsträcka för att hinna med färjan idag till Rostock i Tyskland. Ganska händelselöst det också, vi fuskade som vanligt och stannade kvar i husbilen under färjeresan. Det tar ca 6 timmar och båtarna är ju egentligen rena fraktbåtar som dom byggt till ett litet cafe och en resturang.
Nu har vi parkerat i Elmenhorst/Lichtenhagen för ikväll, en liten pitoresk by väldigt nära kusten. Dock blir det ingen promenad då det blåser hårda vindar ikväll och det är betydligt svalare än igår då vi hade mellan 21-24 grader mest hela dagen. På vägen hit är man tvungen att passera en av många betal stationer. Den här är för att åka en tunnel under Elbe i ca 2-300 meter, pris för husbil 6,60 € (72kr).
Betalstationen är helt automatiserad så du kan betala med kort eller pengar. Vi hade kvar sedan förra årets resa så vi började mata den här maskinen. Du kastar ner pengarna i en tratt! Och vi kastade pengar men inte gick bommen upp där inte. Detta blir ju ett stressmoment då det samlas bilar bakom oss så till slut var det bara att ta fram kortet och vips så gick bommen upp..Så totalt kostade det oss 144kr att köra 300 meter tunnel.
Måndag imorrn bär det av söderut vi ska ner en bit utanför Leipzig dryga 50 mil innan vi parkerar för natten. Det kommer bli liknande dagsetaper tills vi checkar in i Rom på torsdag men sedan blir det stopp minst en vecka. Vi ska se Coloseum och fontänen som gjorde Anita Ekberg världsberömd, Fontana di Trevi, Roma Faraonica, Vatikanstaten etc och framför allt ska vi söka oss bort från turiststråken för att äta där Italienarna äter när dom går ut! Men sen blir det mycket annat sevärt och framför allt sol och värme, det ser vi fram mot.
Vi funderade ett tag fram och tillbaka och läste på om väder och vindar i september/oktober i Frankrike. Det såg väl bra ut, MEN vi saknade den riktiga sommarvärmen. Vi tittade även längre ner mot Marseille och Rivieran, men blev inte riktigt nöjda. Till slut bestämde vi oss för att lägga om kursen helt och hållet, och nu blir Italien vårt första stopp – med Rom som mål.
Längdmässigt är det ungefär lika långt som till Marseille, runt 165-170 mil från Rostock i Tyskland. Det är där vi alltid startar våra resor, eftersom färjan från Sverige lägger till där.
Nu har vi bokat en vecka i Rom på en camping, och efter den veckan fortsätter vi söderut mot Neapel och Salerno. Från Salerno är det bara ett stenkast till Amalfikusten, vilket gör det till ett troligt mål. Men även Neapel lockar, eftersom staden sägs vara pizzans ursprungsstad!
Så här ser planeringen ut hittills, men den kan förstås ändras flera gånger innan vi ger oss av. Italien och Rom är dock spikat som första mål.
Vi är på gång vi är laddade vi är klara (snart)! Resan i år går till franska rivieran och hem via Bordeaux och så en liten avstickare till Reims och Champagne. Men därefter är det blankt papper, vi har inte så mycket planerat efter vi passerat Champagne. Biljetter är bokade, huset är uthyrt under vår frånvaro och dotter 2.0 ska vakta en av bilarna i alla fall! Hade en plan på att åka ner till Nazare i Portugal, jag vill se dom gigantiska vågorna på plats men insåg att det skulle bli på tok för långt på 30 dagar så då sa vi att vi tar Frankrike i år.
Vi har inte gjort Frankrike i någon större utsträckning tidigare, eller jo vi har ju faktiskt vart i både Paris o Normandie och för några år sedan körde vi rakt igenom för att komma ner till Italien och Rimini. Men vi har inte spenderat så mycket mer tid där. Men nu bär det av, mitten på september slår vi in Marseille i GPSn och sedan är det fullt ställ ner, nåja vi ska tydligen in i och shoppa på Obelink i Holland och vi startar med ett par dagar i Hamburg, men sedan fuuuulllll gas söderut. Fånga det sista av solen innan hösten slukar mellan Europa.
Så tillsvidare hav tålamod jag kommer börja skriva mer och mer ju längre fram vi kommer i klargörandet av husbilen. Men just nu är det bara småfix, Angel Mortal skyltar införskaffade, blixtljus för Tyskland, miljömärke Frankrike mm mm, listan kan göras hur lång som helst men det är vad som hänt nu i helgen. Ska ge husbilen lite kärlek också med nya filter och ny olja i motorn innan det bär iväg.
Lika bra att inte dra ut på det mera! Vi är åter på hemmaplan sedan ett par dagar tillbaka. Vi kom till Sverige i fredags eftermiddag (13 okt) och sedan tog vi svängen via Sösdala i Skåne hos Annikas fd grannar från Gnesta, innan vi startade hemresan på lördag. Färjan från Tyskland gick punktligt som vanligt höll jag på säga! Det är ett väloljat maskineri detta med färjorna mellan Rostock och Sverige. Tror det tar en timma drygt från dom lägger till innan den avgår igen, och då har dom hunnit lasta av massor med lastbilar fylla på med nya passagerare och fordon och så iväg igen. Färjorna i sig är väl inget att hurra över, rena transportbåtar som dom pimpat lite för att det ska fungera med passagerare också. Men långt ifrån lyxbåtarna mellan Sverige och Finland eller Kiel Göteborg. Vår vana trogen sedan Corona året så stannade vi i husbilen under hela båtresan (6 timmar). 2020 då det var Corona fick alla som ville stanna kvar i husbilen under färden över havet, vi har fortsatt göra det eftersom det är bra mycket trevligare än att vandra runt en helt könlös båt med folk som sover både här och var..
Snart går färjan, snart…
Nå hur har då resan vart, kan man fråga sig. Jomen den har vart bra på det stora hela. Vi har följt planen nästan hela vägen, var bara på slutet då vi bröt av och körde hem istället för att vara ute sista veckan. Kände att vi nu hade ett hus som behövde ses över och vi var mätta på resa och leva i kapsäck!
Vi hade bokat camping i Prag det var ju första stoppet, där var vi fyra dagar och det var helt ok om än lite mer stressat än vad vi minns det sist vi var där före Coronan. Det känns som att det har blivit lite förändringar sedan sist men jag kan inte sätta fingret på vad det kan vara. Hur som Prag var fullt av turister som vanligt men det saknades en hel del av gatuförsäljarna som fanns tidigare, vilket fick till följd att jag inte fick köpa med Pragluvtröja som jag så het eftertraktade! Den gamla hänger med men den har massor med lufthål numera och är utsliten!
Nästa stopp vart Krk i Kroatien, vi hade bokat en hel vecka stillestånd och vi bode kungligt bra på campingen. Jag bokade en premium plats som låg tio meter från stranden och havet. Första dagarna blåste det friskt men det var helt ok det gjorde att det gick att vara ute i 27-28 graders värme utan att det blev jobbigt. Kroatien och Krk kommer vi återvända till, kanske inte samma camping, det finns några att välja på.
Efter Kroatien så hade vi sett ut nästa mål som var Plivic sjöarna ett världsarv på UNESCO´s lista. Även detta var riktigt bra och vi var väldigt nöjda om än slitna efter den dagens utflykt. Är man inte van att gå 10-11km så tar det på i synnerhet då det är stekhet också. Men klart värt att ha gjort det. Efter sjöarna så körde vi runt lite planlöst i Kroatien och Slovenien innan vi drog till Italien där vi planerade att stanna några dagar och besöka lite vingårdar men också städer. Det vart Trieste och som sista stopp Verona under några dagar. Trieste i sig lämnade inga avtryck, vi var inte ens ner i stan så det är väl att ljuga och säga vi turistade där. Men Verona det var en trevlig stad som vi säkert kommer besöka igen.
Resan började ju med att vi fick problem med växellådan i husbilen redan andra dagen vi var ute. Vips så brann ett litet sketet kretskort upp vilket fick till följd att det inte gick att växla. Nu har ju vi en automat växellåda så det blir ju etter värre då det inte går att lägga i varken fram eller back. Nåväl efter lite hobbymek så hade vi hittat en nödknapp som gjorde att vi kunde lägga i växlarna igen. Så det ordnade upp sig och det gjorde resan vidare också. Efter ett verkstadsbesök som kostade 40€ till kaffekassan så hade vi grönt ljus att köra igen. Dock så hade som jag tjatat om vår motoroptimering försvunnit så nu fick motorn jobba lite mera, dock utan att bränsleförbrukningen ökade.
Sååå hur syr vi nu ihop den här något spretiga resa då! Klart är att vi ska fortsätta med att förboka campingar innan så vi bara kan köra fram och ställa oss på plats. Gärna två olika med rimligt avstånd mellan under en fem veckors period.. Sedan ska det givetvis finnas utrymme för lite spontankörning, MEN det är det som vi har kommit till insikt med under dom senaste resorna att vi står hellre på ett och samma ställe och upptäcker landet där. Vi är inte så bra på spontanköra och leta upp sevärdheter eller upptäcka nytt. Vi trivs med att stå still och sedan åker vi lokaltrafik dit vi ska. Stadscampingar som dom flesta stora städer i Europa har passar oss väldigt bra, det kostar men i paritet med att flyga ner och sedan bo på ett köns löst hotell så väljer jag husbilen alla dagar i veckan. Vi har ju också en rätt stor husbil på typ 7,5 meter och sex hjul som gör att det kan vara lite knepigt att ta sig fram på vissa ställen. Dessutom så har vår GPS strulat mer i år än tidigare år så nu har jag laddat en ny, CoPilot för att se om den är mera pålitlig.
Vi har gjort av med drygt 9100:- på diesel vilket gör ett snittpris på 21,2 kr/lit. Det var billigare stundtals men också dyrare. Utanför autobahn var dieseln billigare. Vilket föranleder mig att fundera på det som ALLA bränsleföretag i Sverige med bestämdhet hävdar inte är kartell i Sverige. Ute i Europa är det verklig skillnad på priset mellan mackarna, inte så det pågår ett konstant priskrig men det skiljer faktiskt en hel del mellan tanka på vischan eller efter autobahn. Och mackarna i sig har definitivt olika prissättningar om man bara kan köra av från motorvägarna och in i små pitoreksa byar så kan det skilja upp till 1:-/lit.
Planen för i år var mera direkt körning och inte så mycket zick zackande fram och tillbaka, nu ska vi fram och den planen höll så gott som hela tiden. Årets resa slutade på ca 430 mil genom fem länder Tyskland, Tjeckien, Kroatien, Slovenien, Italien. Var bara mellan veckan efter Kroatien före Italien som vi snurrade runt lite. Men det suger att ligga och köra så eftersom du inte vet vart du ska stå om en eller två dagar. Det har också vart väldigt mycket husbilar ute, tror hela Tyskland var lediga samtidigt som oss då det mest var tyskar i farten precis överallt.
Vår budget då vi startade låg på ca 40000:- och det är det vi haft nästan varje år då vi startar. Nu kanske det var i minsta laget eftersom bränslet kostar mera än första åren och så den urusla kronkursen mot Euro. Trots det så har vi inte snålat i onödan, vi handlar som vanligt folk och äter hemma ett flertal ggr i veckan, även om vi ibland bara spontande och sa ”nä nu äter vi ute idag”! Det är ju en frihet man har men å andra sidan hur gott är det att äta ute alla dagar i veckan. Att dessutom få gå i affärer med riktiga färskvarudiskar är så trevligt. Det finns allt du kan önska och lite till. Bokat boende under resan har kosta ca 7000:- sen tillkommer ju varje ställplats eller camping vi bott på med ca 15-30€ per natt. Har inte räknat på det faktiskt men det blir ett par tusen också.
Så efter avdrag för bränsle och taxfree hade vi ca 5-6000 i veckan att röra oss med och det höll nästan hela vägen, vi överskred budgeten med ca 1000:-/vecka och det får väl anses som ok. Husbilen har strulat en hel del i år och ska få en massa kärlek i vinter. Bromsarna och växellådan ska ses över men också vanlig service med oljebyte ska göras. Sen måste vi inför nästa sommar byta däck, vi har ju sex hjul och det kostar att lägga om alla sex. Men frånsett det strul vi haft så är vi fullt nöjda med resan i år. Vi lärde oss en hel del igen om hur vi vill resa i framtiden, stå still mera och längre, köra direkt utan en massa avvikelser.
Tack till er som följt oss på resan, alltid kul att få lite återkoppling på våra inlägg. Nu siktar vi mot nästa år som det ser ut just nu kommer bli mera norden betonat, men wtf vi hinner nog ändra oss flera ggr! Tills dess så ha det så hörs vi igen.
